Riktlinjer nr 3/97
Gäller fr o m 1997-02-01
Ändrad fr o m 2002-10-01

Dessa riktlinjer grundar sig på:

• AML (1977:1160)
• Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse AFS 1993:17

Med kränkande särbehandling avses återkommande negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda på ett kränkande sätt, vilket kan leda till att dessa personer ställs utanför gemenskapen på arbetsplatsen.

Till kränkande särbehandling räknas vuxen-mobbing, diskriminering mot etniska minoriteter, trakasserier på grund av kön, trakasserier på grund av funktionshinder och trakasserier på grund av sexuell läggning.

Bakomliggande orsaker

Där kränkande särbehandling förekommer kan orsaken bero på brister i arbetets organisation eller i ledningen av arbetet, för hög eller för låg arbetsbelastning, brister i informationssystemet eller i arbetsgivarens personalpolitik etc. Följden kan bli att stresstoleransen i arbetsgruppen minskar och orsakar "syndabockstänkande" som i sin tur kan leda till utstötningshandlingar mot enskilda eller flera arbetstagare. Kränkande särbehandling kan i några fall riktas mot enskilda p g a dessa individers val av agerande mot sin omgivning.

Exempel på kränkande särbehandling:

• medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information,
• medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande,
• överdrivet kontrollerande av arbetets utförande,
• förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare,
• uppenbart förolämpande beteende, åsidosättande behandling,
• "administrativa bestraffningar" t ex omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter,
• hot och förnedringar, t ex trakasserier på grund av kön.

Konsekvenser av kränkande särbehandling

Effektiviteten och produktiviteten minskar i de arbetsgrupper där kränkande särbehandlingar förekommer. Det är även vanligt att sjukfrånvaron och personalomsättningen ökar i dessa grupper. De som drabbas får ofta psykiska reaktioner såsom sömnlöshet, ångest, depressioner m m.

Prefektens/motsv ansvar

Enligt arbetsmiljölagen (AML) har arbetsgivaren ansvar för såväl den fysiska som den psykiska arbetsmiljön. Prefekten/motsv skall planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt möjligt förebyggs. Om tecken på kränkande särbehandling förekommer skall motverkande åtgärder snarast vidtas. Den/de som är utsatta skall snabbt få hjälp och stöd. Prefekten/motsv skall klargöra att kränkande särbehandling inte kan accepteras på institutionen/enheten och att varje medarbetare är skyldig att medverka till en god arbetsmiljö. Samverkansgruppen skall informeras så att problemet kan diskuteras i gruppen. Observera att sekretess gäller i personalsociala frågor (Sekretesslagen 7 Kap 11§). När prefekt/motsv har vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med problemet, men av olika skäl inte lyckats, skall ärendet föras vidare till Personalplaneringsgruppen.

Förebyggande insatser

När en ny medarbetare anställs är en genomtänkt introduktion viktig som förebyggande insats. Organisationen skall vara tydlig så att inte onödiga rollkonflikter uppstår. Den som har personalansvar bör sträva efter att skapa en öppenhet i arbetsgruppen så att varje medarbetare kan känna sig delaktig i verksamheten.

Kontakta gärna personalkonsulterna för rådgivning.