Debattartikel: Om examination
Examinationen är viktig för kvalitetssäkringen av både undervisningen och studenternas resultat. Men att rätta och granska uppgifter tar mycket tid. Vi måste därför ge våra ambitiösa lärare förtroendet att undervisa och examinera på olika sätt. Det är ur mångfalden av lösningar utveckling sker.
Under de senaste två åren har frågor om vår examination fått en helt annan tyngd, i synnerhet den senaste månaden. Orsaken är naturligtvis pandemin som tvingat oss att finna nya lösningar då studenterna inte kunnat komma till KTH på vanligt sätt. Vad är egentligen examination? Som jag ser det är det en kvalitetssäkring, genom examination kontrollerar vi att såväl studenten förvärvat kunskaper och kompetens som att utbildningen håller rätt kvalitet. Att utbildningen i en kurs håller tillräcklig kvalitet skulle vi egentligen kunna kontrollera med stickprov men när det gäller studenterna måste kunskapskontrollen omfatta varje student. Hur man än genomför examinationen tar den tid. All examination innebär att examinator och andra lärare behöver avsätta tid för rättning eller annan granskning och är liksom annan kvalitetskontroll inte något värdeskapande moment. Japanerna kallar sådant muda, vi kanske kan kalla det tidsslöseri. Det gäller därför att minimera detta arbete så att lärarna kan använda så mycket som möjligt av undervisningstiden till att på olika sätt stödja studenternas lärande.
Under pandemin har examinationen i många fall flyttats från salstentamen till digitala tentamina. Vi vet att risken för fusk ökar kraftigt. För att motverka det finns lösningar med t.ex. uppgifter med individuella indata och/eller kameraövervakning. Att skapa uppgifter med individuella indata och sedan rätta lösningarna tar 50 % längre tid än det vanliga fallet med identiska uppgifter till samtliga studenter. Jag vet, jag har mätt tiden. Övervakning skapar också merarbete (om än inte nödvändigtvis för läraren) och har dessutom andra nackdelar kring t.ex. studentens integritet.
Långt före pandemin fanns det ett flertal lärare som utvecklat alternativa examinationsformer i stället för traditionell salstentamen. De flesta av oss lärare är årligen handledare för examensarbeten och där finns sällan någon tentamen. Men så kan man inte genomföra kunskapskontrollen i kurser med flera hundra deltagare. Med snart två års erfarenhet av undervisning i pandemins skugga har många lärare sett fördelar med alternativa examinationsformer. Det tycker jag är bra. Kommer det fram nya idéer som helst gör att tidsslöseriet kan minskas utan att menliga konsekvenser uppstår för studenternas resultat och rättssäkerhet (läs: risken för fusk), tror jag att många lärare vill anamma dessa exempel.
Problemet uppstår då förespråkarna för nya moderna metoder skall driva igenom sina idéer över hela KTH. Jag tror att det är av yttersta vikt att KTH centralt inte lägger sig i den enskilde läraren sätt att driva en kurs. De är de specifika lärarna som bäst vet vad som är den lämpligaste pedagogiken i en specifik kurs och examinationen är en del av pedagogiken. Innehåll, omfattning, nivå, studentgruppens storlek och förkunskaper samt fördelningen mellan teori och tillämpning varierar väldigt mycket från kurs till kurs. Sedan är både lärare och studenter olika. Den ena läraren är kanske en lysande estradör som fångar studenternas intresse genom fantastiska föreläsningar medan den andra kanske har förmågan att engagera studenterna genom spännande projektuppgifter. Den ena studenten kanske lär sig bäst genom att lyssna, den andre genom att läsa. Om lärare och studenter tillåts vara olika kommer varje KTH-student åtminstone ibland att finna en lärare, en kurs och en examinationsform som passar henne eller honom. Tvingar man däremot lärare att driva undervisning utefter en specifik pedagogik och examinera på ett uppifrån angivet sätt kommer vederbörande att resignera. Molokna och stukade lärare är inga bra lärare. Enbart mångfald ger oss möjligheter att vara kreativa och experimentera. Om salstentamen hade varit obligatorisk i samtliga kurser, hade inlämningsuppgifter, muntliga redovisningar eller spännande examination på nätet aldrig fått blomma upp.
Text: Johan Silfwerbrand
Replik från Leif Kari på debattartikeln Om examination
Mångfald i examination är viktigt och något som starkt eftersträvas i KTH:s utbildningsutveckling. I vad och hur en kurs examineras styr i stor utsträckning vilka strategier studenterna använder sig av, hur de förhåller sig till undervisningen och vad de faktiskt lär sig. Skriftlig salsexamination är ofta den bästa lösningen när kursens lärandemål omfattar faktakunskaper eller procedurella färdigheter (såsom problemlösningsförmåga) som individuellt enbart kan examineras genom skriftliga uppgifter med entydiga väldefinierade lösningar i övervakade miljöer. Men en ingenjör/arkitekt/lärare bör ha många fler kompetenser och färdigheter. En större mångfald av examinationsformer och utökad kontinuerlig examination leder till snabbare och mer kontinuerlig återkoppling, förbättrad validitet (konstruktiv länkning) och reliabilitet vid examinationen.
Examinationen blir också en lärandeaktivitet. En uppdelning av examinationen i olika former vid flera tillfällen ökar studenternas djuplärande samt möjliggör en jämnare arbetsbelastning för både lärare och studenter. Om kurs efter kurs examineras med samma typ av metod så tränas studenterna i den examinationsformen så till den grad att det går att klara prov mer på rutin, utan att i full utsträckning tillägnat sig kursens innehåll.
Text: Leif Kari