Doktorsprogrammen försvinner som organisationsform

– Programmen bidrar inte längre till att säkerställa en bra forskarutbildning, utan har kommit att snarare bli ett administrativt lager. Att ta bort dem är ett led i att minska en onödig struktur som inte gör någon nytta, säger KTH:s dekanus Sofia Ritzén.

Organiseringen av forskarutbildningen i doktorsprogram infördes 2011. Varje program samlar doktorander från ett eller flera forskningsämnen och leds av en programansvarig, PA. 

Har ifrågasatts

Doktorsprogrammen infördes för att skapa en bättre sammanhållning och studiemiljö för doktoranderna, förbättra kvalitetsutvärderingen av forskarutbildningen och samla små forskningsämnen för att skapa en kritisk massa av doktorander.  

– De tjänade väl sitt syfte inledningsvis i vissa miljöer men har ändå inte ännu fullt ut slagit igenom och med tiden har strukturen kommit att ifrågasättas, säger Sofia Ritzén.

Skolan för teknikvetenskap, SCI, genomförde för två år sedan en omstrukturering där skolans doktorsprogram slogs ihop till fyra, uppdelat efter institutioner. Enligt Oscar Tjernberg, forskarutbildningsansvarig, FA, på SCI grundade sig beslutet i kvalitetsutvärderingar och programuppföljningar.

Studerande och anställda

– Forskarutbildningen är lite speciell eftersom doktorander är både studerande och anställda. Det gör det knepigt att veta vem som ansvarar när saker inte fungerar. Avdelningschefer och prefekter är beslutsfattande, medan en annan kanal hanterar det studiemässiga. Det är lite komplext. Vi landade i att de delar som ligger i linjen bör ligga hos den som har ansvaret, säger han.

Förändringen väckte diskussionen om vad doktorsprogrammen egentligen är till för, vilket ledde till att programmen likställdes med institutionerna och viceprefekterna tog över ansvaret som programansvariga.

– Den instinktiva reaktionen hos doktorander och fakultet var att så kan man inte göra. Det går inte att bara ta bort programmen, hur ska de ersättas? När vi sedan redde ut vad som är program och vad som är ämnen och förklarade att det alltid varit forskningsämnet som legat till grund för utbildningen och att det är forskningsämnet som står på diplomet var det ingen fråga längre, säger Oscar Tjernberg.

Fokusutvärdering

När Skolan för elektroteknik och datavetenskap, EECS, förra året också ville förändra sin forskarutbildningsorganisation och skapa endast ett doktorsprogram, beslutade KTH:s fakultetsråd att genomföra en fokusutvärdering bland KTH:s FA, PA och doktorander.

Resultatet visar att organisationen med doktorsprogram anses innebära onödig administration samtidigt som den inte fyller någon egentlig funktion. Det råder också begreppsförvirring kring skillnaden mellan doktorsprogram, forskningsämnen och inriktningar inom ämnena. 17 av 26 program omfattar endast ett ämne och även om programmen kan vara särskilt värdefulla för mindre forskningsämnen, är det enligt forskarutbildningsutskottets rapport oklart om mervärdet uppväger kostnaderna.

Går tillbaka

KTH:s fakultetsråd föreslår därför att avveckla doktorsprogrammen och gå tillbaka till ett system som utgår från forskningsämnena. KTH:s rektor föreslås skriva om riktlinjerna som reglerar doktorsprogrammen och förändringen beräknas kunna träda i kraft vid årsskiftet 2026/27.

– Det vi vill behålla, att varje PA har kvalitetsråd och att handledare och doktorander säkerställer en hög kvalitet i forskarutbildningen, kan vi behålla för varje institution och ämne. Vi måste se till att det regleras såsom för doktorsprogrammen i dag och vi måste lösa ut hur antagningen till doktorsprogram ska hanteras för doktorander som redan är inskrivna vid KTH, säger Sofia Ritzén.

Text: Sabina Fabrizi