På plats i pandemin, del fyra
I ett år har vi levt med pandemin som hastigt förändrade arbetsvardagen för många. Det dagliga arbetet på campus byttes till hemmakontor och undervisning på distans. Men inte för alla medarbetare på KTH.
I en artikelserie i fyra delar med temat "att arbeta på KTH under pandemin" berättar några kollegor, som av olika skäl inte kan jobba heltid hemifrån, hur det är att vara och arbeta på ett folktomt KTH.
”Vi kan städa rent in i minsta lilla vrå”
Rose-Marie Öhman är arbetsledare inom lokalvården på Gemensamt verksamhetsstöd (GVS).
Arbetsteamet på KTH Campus består av ett femtiotal lokalvårdare och tre arbetsledare. Rose-Marie Öhman ansvarar bland annat för storstädning, golvvård och städning i grundutbildningslokalerna.
Hur har pandemin påverkat lokalvårdens arbete?
– I våras ställde vi om till coronastädning. Då fick vi fundera på vad som var viktigast när det gäller städningen. Numera städas toaletterna två gånger om dagen istället för en. Alla ytor som man tar i torkar vi också av flera gånger om dagen. Dessutom förser vi tentavakterna med visir och handsprit.
Lokalvården och hantverkarna har också ordnat med beröringsfria handdesinfektionsbehållare utanför alla entréer och ingångar till grundutbildningslokalerna på KTH Campus.
I början av pandemin var det svårt att beställa vinylhandskar, handdesinfektion och papper, konstaterar Rose-Marie Öhman.
– Vi fick snåla med det vi hade så länge som möjligt. Till slut kunde vi beställa lite i taget så vi har aldrig haft helt slut i vårt lager.
Dina tankar om risken att bli smittad på jobbet?
- Jag känner fortfarande oro eftersom viruset är farligt. Däremot kan man inte vara orolig hela tiden, men man måste ha respekt för det. Jag tycker vi är ganska bra på att minimera smittorisken.
I de egna utrymmena är in- och utgångarna separata och högst tre personer får vistas samtidigt i rummet där man hämtar ut nycklarna.
Rose-Marie Öhman anser att hemarbetet inom KTH har medfört att lokalvården kan utföra sitt arbete i lugn och ro.
– Vi kan städa rent in i minsta lilla vrå och det är skönt. Det kommer vara fint i KTH:s lokaler när alla medarbetare och studenter kommer tillbaka till campus igen.
Text: Marianne Norén
”Till sommaren hoppas jag att allt ska vara över”
Jesper Skult är utbildningsadministratör på Skolan för teknikvetenskap (SCI).
Avståndsmarkeringar på golvet, handsprit och plexiglas pryder studentexpeditionen där Jesper Skult sitter vid datorn. Den här förmiddagen handlar om att hyffsat smärtfritt få ett postpaket genom tullarna hela vägen till Brasilien samt att hinna med inventering av kurslitteratur innan köpsugna studenter anländer.
– Jag har nog fått lite fler arbetsuppgifter nu under pandemin eftersom nästan alla jobbar hemifrån men i övrigt har det inte förändrats så mycket. Studenterna kommer fortfarande hit, gods behöver tas emot, nycklar och accesser behöver koordineras, säger Jesper Skult och berättar att han egentligen inte har några problem med att jobba ensam utan sina kollegor.
– Att sitta i expeditionen och träffa folk som behöver hjälp är uppiggande och ger mig energi.
Trots snödrivorna utanför skvallrar den framfusiga solen om att våren är på antågande och under promenaden hem till Skanstull drömmer han om en ”normal” sommar utan restriktioner.
– Till sommaren hoppas jag att allt ska vara över och att jag som vanligt ska kunna resa till Franska rivieran, säger Jesper Skult.
Text: Sofia Nyström