Intervju med Christina Divne, forskarutbildningsansvarig

Kan du berätta lite om din bakgrund

– Jag är ursprungligen från Umeå i norra Sverige men har bott närmare fyrtio år i Uppsala och Stockholm. Uppsala Universitet är min alma mater där jag studerade biologi i mitten av 80-talet. På den tiden fanns inte mastersexamen i biologi så jag började doktorera direkt efter kandidatexamen. Jag fick min doktorsexamen 1994 vid Uppsala Universitet och startade tre år senare min egen forskningsverksamhet med hjälp av externa anslag. Jag blev docent 2001 vid Uppsala Universitet och flyttade samma år till KTH där jag fortsatte som forskarassistent på skolan för bioteknologi. Mellan åren 2000 och 2004 fick jag tre barn, så min första tid på KTH präglades av en hel del föräldraledighet. Några år senare, 2007, blev jag lektor i strukturbiologi på KTH, och 2017 befordrad till professor. Under mina 17 år på KTH har jag även tillbringat sex år som anknuten senior forskare på KI.

Berätta lite om vad du arbetar med på CBH

– Mitt arbete omfattar forskning, handledning av doktorander, undervisning, administration och olika uppdrag. Under CBH:s första år har jag även varit vice FA för två av våra doktorsprogram. Min forskargrupp består av fyra personer varav två är doktorander, och en till doktorand ansluter i januari nästa år. Väldigt kortfattat handlar min forskning om att utifrån kunskap om hur proteiner ser ut på atomär nivå i tre dimensioner försöka förstå hur de fungerar. Den typen av information behövs bland annat för rationell proteindesign. Atomstrukturerna bestäms med den experimentella metoden makromolekylär röntgenkristallografi.

Vad tycker du om att ha fått rollen som forskarutbildningsansvarig på CBH, och varför tar du dig an uppdraget?

– Jag känner mig hedrad, och väldigt ödmjuk inför uppgiften och ansvaret som följer med rollen. Beslutet att acceptera erbjudandet kändes ganska naturligt eftersom jag alltid varit intresserad av frågor som rör utbildning. Under året som gått med den nya skolorganisationen har jag insett att det finns en hel del att uträtta inom forskarutbildningen på CBH. I rollen som FA blir det lättare att överblicka organisationen och påverka beslutsfattande. Att ha haft förmånen att jobba med forskning, handledning och undervisning vid tre olika svenska universitet tror jag kan göra det lättare att se nya möjligheter och lösningar.

Vad innebär det att vara FA? Vad gör man?

– FA har ett övergripande ansvar för forskarutbildningens verksamhet. Vi har nästan fyrahundra doktorander på CBH så det är ett stort ansvar. Som FA ska man att samverka med KTH:s ledning, programansvariga (PA), och utbildningsansvariga (UA). Listan på uppgifter är lång men lite kort ingår att ta en hel del beslut rörande forskarutbildningen, att säkra undervisningens kvalitet, sprida information och hantera konflikter mellan doktorand och handledare som ibland uppstår.

Du har ju nu varit vice FA i snart ett år, vad drar du för slutsatser efter denna tid?

– Det har varit ett lärorikt år. Avgående FA har lagt ned mycket arbete och engagemang på att se till att forskarutbildningen ska landa så mjukt som möjligt i den nya skolorganisationen, och inte minst våra administratörer har slitit väldigt hårt och gjort en enastående insats. Det är min förhoppning att vi nu befinner oss i ett läge där vi under den kommande mandatperioden kan fokusera mer på framåtsyftande och visionära aktiviteter istället för att bara hålla verksamheten flytande.

Hur har det varit att vara vice FA i en omorganisation?

– Personligen har jag inget problem med förändringar utan ser det som utveckling – en naturlig del av livet. Jag har känt mig trygg i kommunikationen med mina kollegor. Vi har en samstämmighet och vilja att jobba för goda förutsättningar och kvalitet. Jag känner stor tacksamhet mot min föregångare som lagt grunden för mycket av det utvecklingsarbete vi kommer att genomföra under nästa mandatperiod. Visst har det även varit en del turbulens. Det är också därför jag väljer att under den kommande mandatperiod kombinera FA-rollen med de uppgifter jag idag utför som vice FA. Jag hoppas att det kan skapa lite kontinuitet och trygghet vår ännu ”unga” organisation på CBH.

Hur är du som person? Vad driver dig?

– Jag strävar efter att få saker gjorda - att realisera både små och stora mål. Jag har ett nyfiket sinne och uppskattar väldigt mycket att diskutera och utbyta åsikter och erfarenheter med andra. Det fria, prestigelösa samtalet med kollegor och studenter är enormt viktigt, även det mer formaliserade samtalet som vi kallar högre seminarium. Det inre samtalet är också viktigt, stunder då jag väljer att vara introspektiv. För mig är alla former av samtal utvecklande och drivande genom att de skapar förutsättningar för att tänka annorlunda, nytt och framåt.

Hur ser du på rektors tankar om ett KTH?

– En vision som egentligen borde vara en självklarhet. Det handlar om att skapa en sammanhängande och inkluderande organisation med fokus på att arbeta tillsammans för att uppnå gemensamma mål på lika villkor. Sammanhållning och vi-känsla är en förutsättning för kollektiv styrka. Rektor har tagit beslut om ett flertal större förändringar och det är modigt. Min personliga vision för forskarutbildningen ligger i samma linje. Det behövs ökade insatser för att tydliggöra målen, samt stärka känslan av samhörighet, jämlikhet och trygghet bland doktoranderna. Det behövs även insatser för stötta handledarna som oftast navigerar under extrem stress med höga krav på att leverera forskning och undervisning av yppersta klass.

Vad finns det för det styrkor och utmaningar på CBH?

– Styrkan är vår samlade kunskap, expertis, erfarenhet och mångfald. CBH är en vetenskapligt bred skola. Det finns en enorm resurs i våra engagerade och positiva medarbetare och studenter. Vi behöver erkänna, synliggöra, stötta och förvalta denna resurs på bästa sätt. Visst finns det även utmaningar, CBH är trots allt en sammanslagning av tre skolor med en del inbördes skillnader, vilket även gäller forskarutbildningen. En del processer behöver jämkas, men inte nödvändigtvis alla. En praktisk komplikation är att vi är utspridda på fem olika campus vilket gör informationsspridning och direktkontakt med doktorander och handledare svårare. En viktig uppgift i närtid blir att se över hur vi kan sprida information bättre och effektivare till fler doktorander och handledare.

Vad vill du åstadkomma som FA kortsiktigt och långsiktigt?

– Det finns mycket att reflektera över här. Låt mig ta organisationen först. Där vill jag till exempel stärka PA-funktionen på CBH. Det arbetet har redan påbörjats genom rekrytering av två PA. Ett viktigt långsiktigt mål, och även ett direkt påbud från tillsynsmyndighet, är att regelbundet utvärdera, analysera och även höja kvaliteten i forskarutbildningen överlag. Detta kräver ständigt arbete med kvalitetssäkring av programmen, vilket blir en viktig uppgift för den förstärkta PA-funktionen. Det handlar även om att i ett långsiktigt perspektiv bli bättre på att säkra framtida humankapital. Till exempel måste vi säkerställa att det finns kompetenta och engagerade programansvariga som vid behov kan rekryteras till uppdraget som vice FA eller FA, samt att arbeta förebyggande med att identifiera nya förmågor som kan bidra med förnyelse och engagemang. Det behövs också en förstärkning av vår administration, och då i första hand genom att se över den befintliga personalens villkor och arbetsbörda så att de landar i en roll som de kan uppskatta och växa med.

– När det gäller prioriterade sakfrågor kommer likabehandling och rättssäker bedömning högt upp på dagordningen. Vi bör till exempel inte ha en situation där lönestegen för doktorander används alltför godtyckligt. Här behöver vi hjälpa handledare och doktorander genom att tydligare konkretisera prestationskrav för de olika pinnstegen. Ett annat exempel är att tillgodoräknanden för utbildningsaktiviteter hanterats lite olika vid de olika skolorna vilket inte är bra.

– Medarbetarundersökningen och information från doktorandrådet visar att det finns områden där CBH:s doktorander är ganska missnöjda. Bland det som framkommit finns kritik beträffande bristande information och skillnader i regelverk som leder till ojämlik behandling. Även frustration över en del mer praktiska problem, som till exempel att det är svårt att hitta information om aktuellt kursutbud. En del doktorander är även missnöjda med sin handledning. Anledningarna till det varierar naturligtvis men åtminstone en del av problemet är i många fall bristande kommunikation mellan doktorand och handledare. Vad förväntar jag mig som handledare av min doktorand? Vad förväntar sig doktoranden av mig som handledare? Har vi realistiska förväntningar på varandra och på forskningens möjligheter? Har vi samsyn beträffande målen?

– Under mandatperioden vill jag öka fokus på progression mot måluppfyllelse. Enligt den information jag har vid handen kommer kvaliteten på vår forskarutbildning att granskas av universitetskanslersämbetet, UKÄ, utifrån andra underlag än avhandlingar. Man kommer bland annat att utvärdera förutsättningarna för god forskarutbildning, utbildningsmiljöns kvalitet, uppfyllelse av högskoleförordningens mål, jämställdhet, studentinflytande inom utbildningen, och hur vi arbetar med kvalitetsutveckling och uppföljning. Vi har starka mandat från KTH och våra doktorander att se till att dessa mål uppfylls.