Från AI-kapplöpning till intimteknologi: Så formar EECS framtidens samhälle och vetenskap

Inledning och välkomnande

Det var en inspirerande stämning när initiativtagaren till EECS Research & Impact Day, Lina Bertling Tjernberg – professor och vice skolchef för EECS tillika dagens moderator – klev upp på scenen för att inleda programmet . Det här var den tredje upplagan av eventet som fungerar som ett inkluderande forum med fokus på forskningsdialoger och ett välkomnande tillbaka efter sommaruppehållet. De tidigare upplagorna kan du läsa mer om här: 2024 med fokus på hållbar utveckling, resiliens och innovation  och 2025 med fokus på den digitala framtiden .
Lina hälsade den samlade publiken välkomna och uttryckte sin förväntan inför seminariet. Därefter lämnade hon över ordet till Joakim Jaldén, skolchef för EECS.

Joakim Jaldén, skolchef för EECS, hälsade alla välkomna till EECS Research & Impact Day
– En av förmånerna med att vara skolchef är att man får stå här uppe och hälsa alla välkomna tillbaka från semestern, inledde Joakim innan det var dags för seminariets första stora block som fokuserade på den explosionsartade utvecklingen inom artificiell intelligens.

AI:s nuvarande tillstånd – nationella och internationella perspektiv

Jörgen Gustafsson, Head of AI Research på Ericsson, intog scenen för att ge ett telekomperspektiv på den globala AI-kapplöpningen. Hans spaningar målade upp en bild av en världsmarknad där investeringarna i USA och Kina driver takten, vilket ställer höga krav på europeiska aktörer. USA investerar ungefär 20 gånger mer än Kina, som ligger tvåa, och som i sin tur ligger långt före övriga världen.

– Vi kan inte förlita oss enbart på USA. Inte bara för att den amerikanska administrationen en dag kan trycka på stoppknappen, utan också på grund av krav på kritisk infrastruktur, förklarade Jörgen och belyste varför Ericsson bland annat samarbetar med det franska AI-företaget Mistral.
Han poängterade också den akuta bristen på datorkraft och nämnde de massiva satsningarna som görs inom Wallenberg AI Factory  med nya superdatorer.
– Vi börjar hamna i en ”beräkningsbegränsad” situation. Beräkningskraft är dyr och vi måste vara väldigt effektiva i hur vi använder den, konstaterade han.

Perspektivet breddades ytterligare när Fredrik Heintz, professor vid Linköpings universitet, ledamot i EU:s vetenskapliga panel för AI och en av de mer tongivande AI-forskarna i Sverige, tog vid. Han kom direkt från den stora AI-konferensen IJCAI , och bar med sig de allra senaste insikterna.
– Idag är de bästa modellerna så bra att vi i princip inte kan mäta hur bra de är på traditionella mänskliga skalor, slog han fast.

Han lyfte fram fenomen som ”autoforskning”, där AI förbättrar sig själv, och AI:s dubbla natur inom cybersäkerhet där modellerna kan både skydda system och generera sofistikerade attacker. Under den efterföljande paneldiskussionen varnade han starkt för att Europa riskerar att hamna på efterkälken om vi inte investerar massivt i spetsforskning, och riktade en känga mot det traditionella akademiska systemet:
– Min förväntning är att det nuvarande vetenskapliga publiceringssystemet kommer att krascha helt. Att granska 40 000 bidrag vid en enda konferens, varav de flesta troligen är AI-genererade – vad är poängen

Vetenskapen bakom framtidens intelligenta system

Hur dessa svindlande AI-trender påverkar akademin internt diskuterades i den första paneldebatten, där forskare från olika avdelningar vid EECS tog plats på scenen. Moderator Lina Bertling Tjernberg bad talarna att ge sina reflektioner efter de inledande presentationerna kring AI.

Jana Tumova, universitetslektor i robotik, perception och lärande, valde att nyansera den teknikoptimistiska bilden.
– Det fanns mycket entusiasm och uppståndelse kring trenderna. Men vi diskuterade inte hur mycket beräkningskraft detta kostar oss, hur det kan göra våra studenter mindre skickliga på att skriva, eller hur det kan göra oss lata. Hon påpekade också vikten av neurosymbolisk beräkning och riskmedvetenhet för att AI ska fungera i extrema fysiska miljöer.

Bo Peng, universitetslektor i beräkningsvetenskap och teknik, stämde in i behovet av eftertanke, särskilt gällande grundutbildningen.
– Vi måste säkerställa att studenter inte tror att det inte är värt att lägga tid på att lära sig grunderna. Vi undervisar fortfarande i matematik och logik eftersom det är avgörande att få intuition för grunderna, resonerade hon, och betonade vikten av att människor inte litar blint på AI-verktyg som Copilot utan behåller kontrollen.

David Broman, professor i mjukvara och datorteknik, ställde sig frågande till hållbarheten i att enbart bygga större modeller.
– När man ser till budgetarna och pengarna som plöjs ner i större modeller och GPU:er, måste den här processen ta slut någon gång. Att förbättra enbart genom att spendera mer pengar och använda mer data... Ja, någonstans måste det nå en gräns.

Frågan om effektivitet spanns vidare av Mikael Skoglund, professor i kommunikationsteori, som fokuserar på hur AI:s dataanvändning förbrukar massiva mängder energi.
– Stora språkmodeller framstår som intelligenta eftersom de talar vårt språk, men intelligens involverar robusthet, anpassningsförmåga, autonomi och visdom, förklarade han och tillade att vi just nu bygger system i praktiken som vi ännu inte förstår teoretiskt.

Vitaly Petrov, biträdande lektor i kommunikationssystem, adresserade det faktum att AI ofta producerar resultat som bara är ”tillräckligt bra”.
– Nuvarande modeller kan ha hög genomsnittlig noggrannhet, men en felmarginal på 20 procent är oacceptabel för samhällskritiska uppgifter som trådlös kommunikation, varnade han, och efterfrågade nya sätt att lära studenter att kritiskt utvärdera AI-resultat snarare än att passivt acceptera dem.

Intelligenta teknologier som förändrar Life Science

Efter en kaffepaus i tältet ute på gården, med tillhörande fotografering av deltagarna, skiftade fokus till livsvetenskaperna, där åhörarna fick ta del av banbrytande innovationer och spännande projekt där gränsen mellan teknik och biologi suddas ut. Lina inledde med att förklara:
– Denna panel ger smakprov på forskning vid olika institutioner vid EECS som alla har fokus på Life Science. Vid skolledningens senaste besök vid forskningsinfrastrukturer besöktes även SciLifeLab  – där vår nästa talare är verksam.

Näste talare var Gisele Barboni Miranda, biträdande lektor i maskininlärning för beräkningsbiologi, knuten till SciLifeLab. Hon berättade om hur avancerad bildbehandling och maskininlärning används för att förstå celler och sjukdomar på nanonivå. Ett av hennes huvudprojekt fokuserar på dermatologi och hur man med hjälp av tejpstrippning och atomkraftmikroskopi (AFM) kan analysera hudbarriärens integritet vid exempelvis eksem.
– Vi befinner oss här i vad vi kallar datadriven livsvetenskap, så vi har mycket data, vi har gemenskapsresurser som har byggts upp i samarbete. Hur utvinner vi information från dessa stora resurser? Det är där min forskning fokuserar.

Sedan följde Saul Rodriguez, professor i elektronik och inbyggda system som visade hur integrerad medicinsk elektronik och miniatyriserade system kan rädda liv och sänka vårdkostnader. Han exemplifierade med en extremt liten ASIC-krets för en hudcancersensor som gör det möjligt att snabbt differentiera mellan friska celler och melanom.
– I den normala vävnaden är cellerna mycket homogena och har samma kemiska innehåll. Men cellerna med cancer är å andra sidan icke-homogena, förklarade han och visade hur impedanssignaturen över olika frekvenser kan identifiera de sjuka cellerna. Han lyfte även fram projekt med batteri- och trådlösa implantat och sensorer för att övervaka syrenivån hos nyfödda barn under förlossningar.

Sist ut i Life Science-panelen var Federico Ribet, forskare vid avdelningen för mikro- och nanosystem samt CTO för Samplimy . Hans passion för att decentralisera blodprovstagning var påtaglig. Han beskrev venprovtagning som ”invasivt” med ”logistiska komplikationer” och menade att inte ens dagens fingerstick är tillräckligt bra.
– ”Tredje generationens teknologi” ska vara extremt enkelt, helt smärtfritt och göras i ett enda steg. I princip trycker man vara på en knapp och samlar in provet direkt, berättade Federico Ribet och beskrev hur deras mikronålar kan utvinna både blod och dermal interstitiell vätska som sedan torkas och kan skickas in med vanlig post.

Forskningsinfrastrukturer och laboratorier vid EECS

KTH:s forskningsinfrastrukturer samlar både spetskompetens och avancerade resurser för att utveckla idéer och lösningar i samverkan med forskare, industri och samhällsaktörer. I seminariets sista panel presenterades några av dessa av EECS avdelningar.

Andris Vaivads, professor i plasmafysik, beskrev arbetet med fusionsplasmamaskinen EXTRAP T2R och det kommersiella samarbetet med företaget Novatron . Han belyste även det omfattande rymdarbetet där studenter och forskare just nu bygger instrument för forskningsraketer.
– För bakom all denna experimentella forskningsinfrastruktur finns också ingenjörskonst. Det är verkligen viktigt vad som händer i labbet, för det är inte bara en metallbit, utan det är också vad som finns i huvudena, poängterade Andris Vaivads och gladdes särskilt åt hur unga ingenjörer och studenter involveras djupt i verksamheten i KTH:s Makerspace .

Därefter tog Patrick Norman, föreståndare för KTH Center for Scientific Computing (KCSC) , över. Han redogjorde för superdatorn Dardels kapacitet och det nya centrets uppdrag att driva hållbar vetenskaplig mjukvaruutveckling i nära samarbete med industrin.

– AstraZeneca har från och med 2025 gått över till att använda vår mjukvara som den huvudsakliga kvantmekaniska forskningsmjukvaran för alla sina komponenter i värdekedjan, hela vägen från upptäckt via utveckling och ledande fas till produktion av alla sina läkemedel.

Björn Thuresson, föreståndare för Visualization Studio (VIC) , gav åhörarna en energifylld inblick i en miljö som andas kreativitet och tvärvetenskap. VIC arbetar inte bara med forskningsstöd och applikationsutveckling inom det nationella InfraVis-nätverket , utan har även en stark utbildningsprofil.
– I grunden är vi l förstås lärare, men vi har också ett antal andra program som kommer in och använder lokalerna. Vi ger också mycket utrustningsstöd och hjälper människor att försöka använda dessa nya typer av teknologier, berättade han. Han lyfte även fram deras stora nätverk av alumner som i dag verkar inom till exempel spelindustrin.

Carina Zaring, föreståndare för Electrumlaboratoriet , presenterades därefter. Hon beskrev en rejält tilltagen forskningsinfrastruktur med 1 300 kvadratmeter för tillverkning av avancerade halvledare och mikrokomponenter.
– Det är bara er kreativitet som sätter gränserna för hur långt ni kan nå med era idéer för forskning och/eller företag, uppmanade hon och tipsade om de enorma möjligheter som finns, inte minst inom den nya pilotlinjen för kraftelektronik som nu byggs upp.

Slutligen rundade Patrick Janus, föreståndare för Sustainable Power Lab , av infrastrukturpanelen. Trots att labbet kan anses vara litet i jämförelse med övriga KTHs forskningsinfrastrukturer är det en central nod för forskning kring höga spänningar och höga strömmar.
– Vi tillhandahåller tjänster i form av utrustning, personal som är utbildad på den utrustningen, och vi kan hjälpa er med er forskning, klargjorde han, och nämnde hur de nyligen haft samarbetsprojekt för att simulera blixtnedslag i sina anläggningar.

Den intima kroppen och teknologin

Som avslutning på dagen höll Madeline Balaam, professor i interaktionsdesign, sin presentation om intimitet och teknik. Hennes tvärvetenskapliga forskning stöds av ett flertal stora aktörer, bland annat genom ett prestigefyllt ERC-projekt  (European Research Council), men även SSF, Digital Futures och Inspire Lab vid KTH.

Hennes forskargrupp undersöker den komplexa skärningspunkten mellan teknologi och den intima kroppen, i syfte att skapa trygga och behagliga designmetoder kring känsliga ämnen.
Istället för att betrakta teknik som kalla redskap undersöker Balaam hur algoritmer, mjukvaror och sensorer kan utformas med empati, känsla och samtycke när de kommer nära – eller till och med in i – den mänskliga kroppen. Hon exemplifierade forskningen genom fyra av gruppens projekt: från den mjuka gyn-sensorn Tactful Sensor och den beröringskänsliga stolen Pelvic Chair  , till Photobooth som belyser baksidorna med deepfakes samt aktuella studier kring generativ AI i kommersiella sexleksaker.
Gemensamt för alla projekten är strävan efter att ge framtidens ingenjörer och AI-utvecklare konkreta ramverk för hur tekniken ska interagera med oss på ett tryggt och värdigt sätt.

Årets posterpris

Sedan var det dags för prisutdelning i postertävlingen. Konkurrensen var stenhård, men när juryns arbete var klart var det Kajornsak Kittimathaveenan, doktorand vid avdelningen för Tal, musik och hörsel (TMH) på KTH. som kammade hem vinsten med sin poster ”Hear here: Does where you stand change how you sing?”. En märkbart stolt Kajornsak tog emot applåder, diplom och blommor.

KTH 200 år – en stafettpinne framåt

Efter prisutdelningen riktades blickarna framåt – mot nästa års stora festligheter när KTH fyller 200 å r. Moderatorn Lina Bertling Tjernberg avrundade eftermiddagen och lämnade över stafettpinnen till Roberto Bresin, föreståndare för centrumet NAVET (centrum för forskning inom konst, teknik och design), som avslutningsvis presenterade skolans spännande satsningar inför jubileumsåret.

I skärningspunkten mellan konst, teknik och vetenskap planerar NAVET flera spännande projekt, exempelvis en permanent, interaktiv installation för ljud och ljus som byggs på torget bakom Arkitekturbyggnaden.
– Den första installationen kommer att vara en representation av rymdplasma, också för att hedra KTH:s Nobelpristagare Hannes Alfvén, förklarade Roberto.

Därefter tog moderatorn Lina Bertling Tjernberg till orda en sista gång.
– Då är det dags att avsluta för idag! Så jag skulle vilja tacka alla som deltagit och bidragit, sade hon och tackade särskilt all administrativ personal som lagt ner hårt arbete för att förverkliga dagen.  

Länk till programmet

Länk till förra årets rapport