Tydligare ramar och högre kvalitet i forskarutbildningen

Det har hänt mycket inom forskarutbildningen på SCI de senaste åren. Vad har ni framför allt velat förbättra, och varför såg ni ett behov av förändring?

- Framför allt har vi velat öka transparensen och konsekvensen i besluten inom forskarutbildningen och stärka likvärdigheten i granskningen av avhandlingarna. Behovet blev tydligt tidigt. Jag tillträdde som vice forskarutbildningsansvarig i januari 2023, med ansvaret delat med Oscar Tjernberg, vår vice skolchef för forskning. Att två personer ska fatta beslut för en hel skola och samtidigt säkerställa att besluten är konsekventa över tid är lättare sagt än gjort. Vi behövde både någon att bolla svårare frågor med och ett skriftligt stöd att luta oss mot. Det blev början på de riktlinjer vi successivt byggt upp. I dag kan både doktorander och handledare läsa sig till vad som gäller och räkna med att lika fall behandlas lika. Jävsfrågor återkom särskilt ofta och där ville vi ha en bred förankring. Redan under den första hösten med delat ansvar arrangerade vi en workshop med samtliga programansvariga. Den låg senare till grund för SCI eget dokument om jävshantering, med riktlinjer och konkreta exempel.

- Kvalitetsfrågan har också stått högt på agendan, och där har vi ibland velat gå fortare fram än vad som varit möjligt. Ett exempel är vårt förslag om skärpta krav på opponenter och betygsnämndsledamöter. Utgångspunkten var respondenten: alla ska ha rätt till en likvärdig granskning och ett likvärdigt försvar av sin avhandling, oavsett vem man har som handledare. Men förslag av den här typen kräver ett brett stöd i fakulteten, och det är fakultetsnämnden som beslutar om sådana förändringar. Där fick vi tänka om. Det är en nyttig påminnelse om att förankring är en del av arbetet, inte ett hinder för det, och att frågan kan tas upp igen om stödet finns.

Nu samlar SCI riktlinjer och vägledning för forskarutbildningen i ett gemensamt dokument. Vad är tanken bakom det och vad hoppas ni att det ska underlätta?

- Tanken är enkel: den som behöver veta vad som gäller ska kunna hitta informationen på ett ställe. Riktlinjerna har vuxit fram efter hand. När man arbetar med en fråga i taget är det naturligt att skapa ett dokument för just den frågan, men efter några år hade vi fler dokument än vad som var överblickbart. Det märks särskilt för dem vi skriver för. Fakultet och doktorander söker den här informationen kanske någon enstaka gång per år och ska då inte behöva veta i vilket dokument svaret råkar stå. Syftet är alltså inte mer byråkrati, utan tvärtom att minska den. Man ska själv kunna slå upp vad som gäller vid en disputation eller hur en jävssituation hanteras. Att fråga sin FoA går naturligtvis lika bra som tidigare.

- Det finns också en annan vinst. Jag tror att våra kommentarer och åtgärdsförslag är lättare att ta emot när man kan se policyn nedskriven, gärna med en kort motivering. Då blir det tydligt att beslutet bygger på något som gäller alla på SCI och inte på en enskild bedömning.

Vilka är de viktigaste förändringarna som en doktorand eller handledare faktiskt märker i dag jämfört med för några år sedan?

- Den mest handfasta förändringen gäller nog de individuella studieplanerna. Att fylla i en eISP helt korrekt är inte enkelt, och kravet på att den ska uppdateras varje år kan upplevas som petigt om man inte ser syftet. Oscar och jag ärvde en mycket uppskattad lathund av vår föregångare om vad som är nödvändigt och vad som är mindre viktigt när man fyller i planen. Vi har reviderat den och sett till att den sprids aktivt till doktoranderna via skolans programansvariga doktorander, PAD, och till fakulteten via våra forskarämnesansvariga, FoA, tidigare programansvariga. Har man läst lathunden i förväg brukar planen kunna gå igenom utan kommentarer. Jag har full förståelse för att alla inte hinner göra det, men då blir det ofta några iterationer innan vi kan fastställa planen.

- En förändring som märks direkt i planeringen är att vi kortat sommaruppehållet. Det gör att disputationer kan läggas närmare terminsstarten än vad som tidigare var möjligt, vilket ger doktorander och handledare betydligt större flexibilitet när avhandlingen blir klar under sommaren.

- En annan konkret förändring är att det blivit betydligt lättare att hitta rätt information på SCI webb. För arbetet med webben och strukturen där har vi våra utomordentliga forskarutbildningshandläggare att tacka.

En del av förändringarna handlar om tydligare krav kring avhandlingar och disputationer. Vad är viktigast där, och vad vill ni uppnå med de nya och förtydligade kraven?

- Två krav står ut, och båda är lika viktiga. Det ena gäller användningen av AI. KTH har ännu ingen gemensam riktlinje, utan varje skola har sin egen, och många av oss hänvisar till lärosäten som kommit längre. På SCI har vi tagit intryck av Karolinska Institutet och hänvisar även dit i våra kommentarer om AI-användning i forskarutbildningen. Sedan en tid kräver vi att varje avhandling innehåller ett eget kapitel där doktoranden redogör för hur AI-verktyg har använts. Kapitlet är obligatoriskt även om inga verktyg har använts. I så fall är det just detta som ska deklareras.

- Det andra gäller författarbidragen. Under de år som Oscar och jag haft ansvaret har vi sett fall där respondentens egen insats i en sammanläggningsavhandling inte gått att utläsa. I dag kräver vi därför att samtliga författares bidrag till de gemensamma artiklarna redovisas. Läsaren, och framför allt betygsnämnden, får då en fullständig bild av vad doktoranden själv bidragit med i varje delarbete. Gemensamt för båda kraven är att betygsnämnden ska kunna bedöma doktorandens egen prestation och att doktoranden i förväg ska veta vad som förväntas.

Om du blickar framåt, vad återstår att utveckla för att forskarutbildningen på SCI ska bli ännu bättre?

- Det finns alltid saker som kan bli bättre, och det viktigaste är att vi är lyhörda. Våra FoA spelar en avgörande roll här. Det är ofta de som har den närmaste kontakten med handledarna och fångar upp vad som behöver utvecklas. Som jag ser det har vi just nu ett arbete framför oss kring kursutbudet, för att säkerställa att det finns forskarutbildningskurser av hög kvalitet för våra doktorander. Utbudet vilar i stor utsträckning på fakultetens eget engagemang, och det har gett oss många uppskattade kurser genom åren. Nästa steg är att se över förutsättningarna för kursgivning, så att utbudet kan planeras mer långsiktigt och med bättre framförhållning. Det är en fråga vi behöver arbeta med gemensamt, skolledningen, institutioner och lärare tillsammans.

- Den andra frågan är ett gemensamt förhållningssätt till AI inom forskarutbildningen på hela KTH. Det är ett stort arbete, inte minst eftersom förutsättningarna förändras snabbt. En riktlinje som skrivs i dag kan behöva ses över inom ett år.