Miljöhistoriker sommarpratar om existensen
Hallå där, Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH, som sommarpratar 7 juli i radions P1. Hur känns det att få den chansen?
– Fint, måste jag säga! Ett privilegium att få tala inför många människor med tid att lyssna.
Vad ska du prata om?
– Det är den svåra frågan... Det blir en del som är ganska existentiellt och litet personligt om mig själv och min familjebakgrund och min norrländska bakgrund och en del saker som betytt mycket för mig, däribland varför jag blev historiker och författare.
– Men också med kopplingar till den större existentiella situation vi står inför som nation och som mänsklighet på den här planeten. Klimatfrågan främst. Det hänger märkligt nog ihop.
Du kommer även att berätta om dina fobier – hur då?
– Jo, fobierna tillhör väl det existentiella. Det handlar om hur man kan lära sig leva med utmaningar, men också med förluster. Och det är väl på nytt en punkt där det personliga livet möter de utmaningar vi står inför som samhälle.
Hur tänker du kring musiken som du valt?
– Att den ska vara viktig för mig, förutom att den ska passa för de stämningslägen som programmet rör sig genom. Det blir rätt mycket känslor.
Vilket är det bästa sommarprat som du själv har lyssnat på?
– Åh, det är så många! Men många har stannat i minnet eftersom det gett något att tänka på, fast det kanske bara var en minut av programmet.
– Men en stor helhetsupplevelse minns jag var Sture Linnérs program för något årtionde sedan. Diplomaten och grekisten som arbetade nära Dag Hammarskjöld. Några av Ulf Lundells program också, under hans tunga tid, var märkliga vittnesbörd.
Berättat för: Christer Gummeson