The properties of hydrated nanocellulose network structures
Tid: Fr 2024-05-24 kl 10.00
Plats: F3 (Flodis), Lindstedtsvägen 26
Språk: Engelska
Ämnesområde: Fiber- och polymervetenskap
Respondent: Rebecca Östmans , Fiberteknologi, Wallenberg Wood Science Center, Wallenberg Wood Science Center, Fibre Technology
Opponent: Professor Monika Österberg, Department of Bioproducts and Biosystems, School of Chemical Engineering, Aalto University, Vuorimiehentie 1, Espoo, 02150, Finland
Handledare: Professor Lars Wågberg, VinnExcellens Centrum BiMaC Innovation, Linné Flow Center, FLOW, Fiberteknologi, Wallenberg Wood Science Center; Doktor Tobias Benselfelt, Wallenberg Wood Science Center, Ytbehandlingsteknik, Fiberteknologi; Universitetslektor Torbjörn Pettersson, VinnExcellens Centrum BiMaC Innovation, Fiber- och polymerteknologi
QC 2024-04-30
Embargo godkänt av skolchef Amelie Eriksson Karlström via e-post 2024-04-18.
Abstract
Långa, smala cellulosananofibriller (CNF) är unika med sin höga axiella E-modul, låga diameter, höga flexibilitet och stora möjlighet till kemisk modifiering som bland annat använts för att styra fibrillernas ytladdningstäthet. Syftet med detta arbete har varit att klarlägga hur egenskaperna hos hydrogeler, framställda av nanofibriller, och dess deformationsmekanismer, kan kopplas till olika grundläggande CNF-egenskaper, koncentration och kemisk miljö. Dessutom har vi studerat inverkan av hur CNF-egenskaperna påverkar den bildade nätverksstrukturen och hur de påverkar de slutliga egenskaperna hos isotropa- och anisotropa hydrogeler och aerogeler som formats ifrån de olika fibrillslagen.
Den strategi som användes, och visade sig mycket framgångsrik, för att nå dessa mål, var att kombinera teoretiska modeller som beskriver CNF-nätverkets topologi och mekanik med specialdesignade experiment för att validera de teoretiska modellerna. Vidare har ett omfattande arbete lagts ned på att karakterisera fibrillernas kemiska, strukturella och morfologiska egenskaper och att koppla dessa till de funktionella materialegenskaperna hos de material som har tillverkats ifrån dessa fibriller. Slutligen har de färdiga CNF-nätverken funktionaliserats på två olika sätt. I det första fallet skapades en stabil flödeskanal i ett hydrogelnätverk, som preparerats vid extremt låg CNF-koncentration, och det visade sig vara möjligt att ytbehandla denna kanal med en lager för lager (LbL) metod där motladdade polyelektrolyter och/eller nanopartiklar användes för att tillföra nya egenskaper till kanalen. I det andra fallet behandlades förtillverkade, våtstabila aerogeler, som preparerats vid högre koncentration av CNF, med en LbL-behandling för att kontrollera ytstruktur och ytkemi hos aerogelerna, och att därigenom kontrollera vätskespridningshastigheten hos nätverken.
De viktigaste resultaten i detta arbete är att CNF-nätverkets topologi och nätverksmekanik kan beskrivas med hjälp av relativt okomplicerade teoretiska elastoplastiska modeller. Vidare, har det varit möjligt att visa att vid lägre CNF koncentrationer så bildas nätverksstrukturen på ett mer organiserat sätt, vilket innebär att fibrillerna har tid och friheten att söka sina kontaktpunkter under nätverksbildningen för att nå en optimal struktur utifrån ett termodynamiskt fritt energiperspektiv. Det har också visats att den våta fibrillära nätverksstrukturen hos hydrogelerna deformeras genom att fibrillkontakterna börjar glida vid en pålagd spänning på nätverksstrukturen som överskrider en viss gränsnivå och att fibrillkontakterna återbildas när den pålagda spänningen tas bort. Detta förutsatt att nätverken inte utsatts för en makroskopisk kollaps. Slutligen har vi lyckats visa hur det är möjligt att funktionalisera både hydrogeler och arogeler med hjälp av den så kallade LbL metoden för att skapa nya egenskaper hos nätverken.