Sebastiaan Meijer om flytten till KTH Flemingsberg
Sebastiaan Meijer är professor i vårdlogistik och vice skolchef på CBH. Han leder gruppen som ansvarar för flytten av det tekniska basåret från Södertälje till Flemingsberg och kan svara på de flesta frågor kring projektet.
– Jag har precis förnyat mitt lastbilskörkort, så kanske kan jag köra flyttbilen själv!
Vilka är de mest konkreta planerna ni har tagit fram för Flemingsberg?
– Vi ökar basårsvolymen med ungefär 180 platser från HT25. Det betyder att en del undervisande personal från ITM i Södertälje behöver flytta till CBH i Flemingsberg, samt att vi behöver jobba med lokalerna, schemaläggning och en del andra saker. Vi kommer även att börja erbjuda en del basårsutbildning via så kallade lärcentra.
Vilka förändringar kan anställda förvänta sig redan under 2024?
– För CBH är det mest förberedelser för att kunna motta utökningen under HT25. Vi behöver även jobba med att personal som kan flytta ska att känna sig välkommen och som en del av lärarlaget i Flemingsberg.
Kommer personal att flyttas redan under 2024?
– Nej, förutom kanske på pappret för att försäkra de berörda att de har jobb efter flytten. Den fysiska flytten kommer inte ske förrän HT25.
Har ni identifierat några problemområden som kan vara särskilt svåra att hantera?
– Vårt flyttprojekt är det enklaste av de tre, och det är viktigt att vi inte försöker komplicera det heller. Bra samtal mellan berörda personer ska leda till att flytten hanteras smidigt.
Hur kommer flytten av labbmiljöer att genomföras?
– Det handlar bara om några inventarier som det ser ut nu. Och jag har precis förnyat mitt lastbilskörkort, så kanske kan jag köra flyttbilen själv!
Hur har dialogen med anställda och studenter varit sedan beslutet togs i september i fjol?
– I Flemingsberg är vi glada att vårt campus fortsätter att existera och välkomnar nya kollegor och studenter. Generellt har alla samtal varit i positiv anda. Vi började med tårta och att lära känna varandra istället för planering. Sådant underlättar.
Nu som flytten börjar bli mera konkret, hur kommer ni att arbeta vidare med involvering och engagemang?
– Det finns en projektgrupp där många berörda är med direkt, eller där de kan vara representanter för en grupp intressenter. De svåraste förändringarna berör personal från ITM och där försöker vi jobba lite tajtare mellan chefer och HR för att göra saker rätt. Den andra större förändringen blir lärcentrumsamarbetet och där är det lärarna från både Flemingsberg och Södertälje som ska utveckla det tillsammans. Studenter är med hela vägen och vi har tre studenter med i projektgruppen!
Vilka är de största riskerna/utmaningarna ni har identifierat med flytten och hur ska vi lösa dem?
– Den största risken är att vi tappar duktig personal från Södertälje om de inte vill följa med. Då behövs det nya adjunkter för att undervisa på basåret och det tar i genomsnitt 1,5 år för att få det genom anställningsnämnden och rekryteringsprocessen. Samtidigt skulle KTH tappa pedagogisk kompetens som krävs för basårsundervisningen. Därav vårt fokus på dessa personer.
Vilka delar av planeringen återstår?
– Vi tar det i steg. Första steget är att kartlägga antagningsmöjligheterna (höst/vår balans, volym), och hur det ser ut hos ITM med personal som skulle kunna tänka sig att flytta med allt det innebär. Lärare undervisar inte bara på basåret och därför är det ett litet pussel. Därefter kommer vi att matcha dessa saker och utreda schemaläggning och krav på lokalerna i Flemingsberg. Även där spelar alla andra program i Flemingsberg in. Arbetet med lärcentrumvarianten har precis kommit igång. Sedan har vi ett arbetspaket som bereder alla beslut som behöver tas av vanliga beslutsstrukturer, till exempel SSG, utbildningsadministration och skolledning.
Hur känns det att vara projektledare för ett av KTH:s största flyttprojekt?
– Det är såklart roligt att Flemingsberg förstärks, men jag försöker framförallt att se saker enkelt. Vi kommer att välkomna nya kollegor och fler studenter. Och det är något man gör som människa, inte med formaliteter, även om det krävs lite planering.
Text: Jon Lindhe