Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Urban rättvisa

Bortom segregation och ojämlikhet – stadsutformning för en rättvis stad

Tid: To 2024-11-14 kl 10.00

Plats: V1, Teknikringen 76, Stockholm

Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/65454585040

Språk: Svenska

Ämnesområde: Planering och beslutsanalys, Urbana och regionala studier

Licentiand: Yael Bratel , Urbana och regionala studier

Granskare: Universitetslektor Jesper Magnusson, Lunds universitet; Docent Krister Olsson, Tidigare vid Göteborgs universitet

Huvudhandledare: Universitetslektor Maria Håkansson, Urbana och regionala studier; Universitetslektor, docent Tigran Haas, Urbana och regionala studier

Exportera till kalender

QC 20241024

Abstract

Den här licentiatavhandlingens syfte är att utforska hur urban rättvisa relaterat till urban design vilket studeras genom de tre linserna urbana föreställningar, stadsbyggandets agens och strategier för rättvis stadsutformning. Genom litteratur, dokumentstudier, intervjuer och platsbesök vid Årstafältet och Levande Stockholm, studiens fall, har idén om urban rättvisa i Stockholm utforskats.

Stockholm är rumsligt och socialt uppdelat. Orättvisor, skillnader och ojämlikhet uppträder inom bland annat politiska, ekonomiska och sociala strukturer men manifesteras och hanteras ofta genom den rumsliga dimensionen. Trots att urban rättvisa är ett i grunden mångfaldigt och komplext koncept har stadsbyggandet en tendens att reducera dessa strukturella problem till avgränsade utmaningar lätta att lösa genom urban design.

Stadsbyggandet har ofta fokuserat på att tillsluta de fysiska glapp som framträder i spåren av orättvisor och ojämlikhet. Den stadsbyggnadstradition som baseras på geometriska modeller, likt space syntaxanalyser, kan sägas tolka staden och dess utmaningar genom ett tvådimensionellt raster. I stadsbyggnadspraktiken, exempelvis i projektet Årstafältet, riskerar sådana begränsade tolkningar ge stadsutformningen kausala förtecken där strategier som ”flöden och möten” lyfts fram som ett tillämpbart verktyg för minskad segregation.  

Dessutom visar denna avhandling att de stadsbyggnadsstrategier som förekommer i Stockholm stad, på Årstafältet och genom Levande Stockholm, utgår från en slags lättillgänglig urban design med fokus på generella lösningar (stadsbyggnad på recept). Liknande strategier är även vanligt förekommande inom den nyurbana traditionen. Förenklade mål som ”attraktivitet” och ”levande stad” antas kunna uppnås genom generella stadsutformningsrecept som exempelvis ”blommor och bänkar”.

Stadsbyggandet verkar fastna i ett binärt förhållningssätt till urbanitet som understöds av geometrisk och receptlik stadsutformning. Sammantaget riskerar dessa okritiska stadsutvecklingsstrategier bidra till ökad ojämlikhet och orättvisa i staden. Denna avhandling finner att såväl geometriska som receptlika urban design strategier premierar en förenklad stadsutformning som underminerar stadsbyggandspraktikens potentiella räckvidd.

Var och hur det byggs har betydelse. Stadsbyggandet är viktig för den urbana rättvisan men kanske inte på det sätt som den ofta framställs inom teori och praktik idag. Stadsutformande är en urban agens, inte på grund av sin direkta förmåga att bryta segregation eller designa attraktiva städer, utan på grund av dess strukturella och multipla kapacitet att transformera det urbana landskapet. Denna avhandling uppmuntrar därmed stadsbyggandet att ständigt synliggörande den mångfaldiga och situerade staden. En urban design med tydligt strukturellt perspektiv och ett kritiskt förhållningssätt till stadsutformning har stora potential att bidra till utökad urban rättvisa.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-355124