Transpersoner utsätts för mikroaggressioner
En studie gjord av bland andra KTH-forskare visar att hbtq-personer ofta utsätts för diskriminering och kränkningar på sina arbetsplatser. Värst drabbade är transpersoner och bisexuella när det kommer till trakasserier och mobbning. Som en orsak bland flera är att ett heteronormativt klimat har negativ påverkan på hbtq-personers arbetsmiljö.
Via ett regeringsuppdrag har Myndigheten för arbetsmiljökunskap fått uppdraget att kartlägga och sammanfatta forskning som utförts om hbtq-personers organisatoriska och sociala arbetsmiljö. De som utfört arbetet är KTH-forskarna Andrea Eriksson och Carin Hellström tillsammans med Sara Andersson och Sofia Björk på Göteborgs universitet.
Bland frågeställningarna som ingått i kartläggningen finns arbetsmiljörisker i hbtq-personers arbetsmiljö och vad som kännetecknar en inkluderande arbetsplats, en arbetsmiljö som hbtq-personer själva upplever som god.
Omedvetna aggressiva handlingar
Forskningsresultatet visar att homosexuella inte alltid har en sämre arbetsmiljö än heterosexuella, men att det förekommer specifika riskfaktorer. Många hbtq-personer, ofta parallellt med positiva arbetsmiljöfaktorer, upplever diskriminering, trakasserier och mikroaggressioner. De senare består av subtila och ibland omedvetna aggressiva handlingar i form av kommentarer, skämt eller frågor.
– Det kan handla om att ordet bög används som ett skällsord, eller att som transperson få privata och integritetskränkande kommentarer om sin kropp, till exempel om sina könsorgan, säger Andrea Eriksson, universitetslektor vid KTH.
Kartläggningen visar att ett heteronormativt klimat har negativ påverkan på hbtq-personers arbetsmiljö. Heterosexualitet tas för given och andra sexuella läggningar, exempelvis homo- och bisexualitet, ses som avvikande. Heteronormativitet inkluderar också en förväntan om att kvinnor och män ska bete sig på ett visst sätt och innefattar förväntan om ett visst kronologiskt livsförlopp.
Lägre grad av upplevd gemenskap
Ett heteronormativt arbetsklimat utgör en riskfaktor i hbtq-personers arbetsmiljö genom att osynliggöra hbtq-frågor och skapa en osäkerhet bland hbtq-anställda om andras uppfattningar om dem. Det kan bidra till att individen är mindre öppen om sin sexuella läggning eller könsidentitet av rädsla för hur andra ska reagera. Att inte vara öppen kan i sin tur bidra till lägre grad av upplevd gemenskap med kollegor, arbetstillfredsställelse, arbetsengagemang och välbefinnande.
– En bra utgångspunkt är att alltid agera som att alla könsidentiteter eller sexuella läggningar kan finnas representerade i ett rum. Det innebär att det är viktigt både som chef och kollega att alltid agera och säga ifrån vid förekomst till homofoba skämt eller att aldrig utgå ifrån att en kollegas partner är av motsatt kön. Det ger stöd och kan skapa en trygghet även för dem som inte är öppna, säger Andrea
Eriksson.
Hon berättar att det är särskilt viktigt att chefer, som del i sitt arbetsmiljöansvar, visar synligt stöd och verkar för att skapa en inkluderande arbetsmiljö. Kunskapssammanställningen visar att bristen på synligt stöd eller passivitet från chefer ger spelrum för mikroaggressioner, diskriminering och trakasserier.
Text: Peter Ardell
För mer information, kontakta Andrea Eriksson på 08 - 790 98 04 eller andrea4@kth.se.