Debattartikel: Den tredje uppgiften måste bli meriterande
Samverkan och genomslag är nödvändiga för att uppnå KTHs vision. Samtidigt vet vi att incitamenten för detta är svaga. Vi uppmanar rektor och dekanus att ta samverkansuppgiften på allvar och att göra samverkan mer meriterande.
Den tredje uppgiften för akademin är allt annat än perifer. Redan i Högskolelagens portalparagraf anges att, utöver att bedriva utbildning och forskning, skall högskolorna ”samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte och verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.” Akademin behövs mer än någonsin i den offentliga debatten, inte minst som vetenskaplig motkraft till populister och influerare. Detta blir inte mindre viktigt då vi står inför stora utmaningar när det gäller säkerhet, klimat, och energiförsörjning. Vid KTH framhålls ofta vårt långvariga samarbete med industrin som centralt för vår konkurrenskraft. Men hur tar vi oss egentligen an den tredje uppgiften vid KTH? Hur uppmuntrar vi samverkan och samhällsgenomslag? Samverkansuppgiften behöver tas på allvar och vi menar att de insatser som hittills gjorts är otillräckliga.
Mats Alvesson och Fredrik Sjöholm hävdar på DN Debatt (28/8) att endast ett fåtal av professorerna inom ekonomiområdet bidrar aktivt till det offentliga samtalet. Se DN Debatt: Professorer i ekonomi gör inte skäl för sin lön. Utan motsvarande data för de tekniska lärosätena är det svårt att jämföra. Men att endast en mindre del av KTH:s 339 professorer har påvisbart genomslag - till exempel i media - är knappast en särskilt vild gissning. En rad utvärderingar och analyser under de senaste åren (RAE:n, Malmbergs impact-utvärdering, och partnerskapsöversynen) visar att många av KTH:s lärare och forskare tar seriöst på den tredje uppgiften. Men samtliga analyser fann också systematiska brister i tydlighet, ansvarsfördelning och stödet för samverkan och genomslagsarbete vid KTH. Särskilt pekar de på avsaknad av incitament. Om det inte gynnar ens akademiska karriär, varför samverka eller bidra till det offentliga samtalet?
Under förra hösten antog KTH:s dåvarande rektor därför två handlingsplaner: en för samhällsgenomslag och en för våra partnerskapssamarbeten. Båda innehåller en rad åtgärder, däribland att se över anställningsordningen vid KTH så att samverkan och genomslag blir mer meriterande. Kort sagt: samverkan skall löna sig för den som vill göra karriär vid vårt lärosäte.
Det har nu gått ganska precis ett år sedan handlingsplanerna antogs. Från rektors kansli har vi hittills inte sett några initiativ att sätta planerna i verket. Från Fakultetsrådet uppfattar vi inte heller några tydliga ansatser till att göra den tredje uppgiften mer meriterande vid anställning eller befordran. Anställningsordningen har visserligen setts över, men frågan om meritvärdet av samverkan har hela tiden skjutits på framtiden. Istället tycker vi oss få signaler om att samverkan fortsatt ska hanteras som del av utbildning och forskning, till exempel i utkastet till KTH:s vision och mål som nyligen cirkulerats till skolkollegierna.
Vi motsätter oss inte att samverkan underordnas undervisning och forskning. Men transdisciplinärt samarbete, genomslag och kommunikation är kompetenser i sin egen rätt. Ingen föds med dessa förmågor, utan de måste byggas upp, och de måste belönas.
Om KTH ska leva upp till visionen att "forma framtiden genom kunskap och innovation" behöver vi lärare och forskare som vill, vågar och kan verka utanför akademins väggar. Det sker inte av sig självt. Därför måste samverkan bli en bedömningsgrund på riktigt i KTH:s anställningsordning. Vår uppmaning till rektor och dekanus är att prioritera denna fråga.
Författare till debattinlägget är arbetsgruppen för samhällsgenomslag vid ABE-skolan:
David Nilsson, andre vice skolchef, ABE
Karin Bradley, Lektor, Samhällsplanering och Miljö
Per Fransson, Adjunkt, Arkitektur
Anna Kadefors, Professor, Fastigheter och Byggande
Olga Kordas, Lektor, SEED
Johan Silfwerbrand, Professor, Byggvetenskap
Per Wikman Svahn, Forskare, Filosofi och Historia
Replik från Anders Söderholm, rektor
Den tredje uppgiften används, som i debattartikeln, ofta om samverkansuppgiften som tillkommit som ett komplement till de två andra uppgifterna som sedan lång tid tillbaka är utbildning och forskning. I praktiken är det dock inte en tredje uppgift, vid sidan om de andra, utan en integrerad och omistlig del av vår strävan efter excellens i både utbildning och forskning. Med det sagt är frågan snarast hur samverkan med omgivande samhälle kan formas som en aktivitet som på ett kvalificerat sätt bidrar till att stärka vår utbildning och forskning.
Det hindrar inte att samverkansaktiviteter kan beskrivas och värderas som en egen aktivitet men utan kopplingen till vetenskaplig excellens blir det trots allt en haltande bedömning. Samtidigt finns det många uttryck för samverkan som behöver fångas in av meriteringssystemen. Allt från deltagande i allmän debatt och samtal till industriella partnerskap, företagsforskarskolor eller deltagande i innovationsstödjande verksamhet.
Det arbete som under föregående läsår gjordes för att förnya anställningsordningen har haft sin grund i andra omständigheter än att på ett tydligt sätt inkludera samverkansuppgifterna. Framför oss finns dock ett behov av att reformera KTH:s karriärsystem och se över hur vi formar förutsättningarna för anställning på olika nivåer och rörelsen mellan de olika akademiska meritnivåerna. I det arbetet finns det anledning att återvända till de i artikeln nämnda dokumenten och frågan om hur samverkan ska vara grund för meritering.
Men samtidigt är det i alla fall min ambition att inte överbelasta organisationen med alltför många större förändringsinitiativ samtidigt. Av den anledningen är detta ett arbete som inte kan eller bör startas förrän efter årsskiftet när vi dessutom har nya kollegiala nämnder på plats. Det är dock positivt och glädjande att det finns en önskan om förändring i frågan om hur samverkan ska vara grund för meritering och på vilket sätt samverkan kan ges ett större genomslag i vårt sätt att arbeta med både rekrytering och akademiska karriärsystem.
Text: Anders Söderholm
Replik från Sofia Ritzén, dekanus
Jag håller med om att vi måste se samverkan som delar av forskning och undervisning och det är en bedömningsgrund som också finns med i anställningsordningen idag. Den kan stärkas och det finns särskilt behov av att titta på olika sorters samverkan, vi tenderar ibland att särskilt se på samverkan som det samarbete vi har med näringslivet avnämare. Den samverkan som riktar sig till samhället på ett bredare sätt och till policyskapare och politiker är också viktig vilket ju författarna av debattartikeln lyfter. Där finns en del kompetensspridning mellan kollegor att göra som kompletterar formella styrdokument.
Jag ser fram emot att KTH om en inte alltför lång framtid återigen arbetar med anställningsordningen men då drivet av de förändringar som vi vill göra kring kollegors kompetenser. Att förnya bedömningsgrunder är en fortsättning på det hittills genomförda arbetet och det bör ske tillsammans med planering av kompetensförnyelse och kompetensutveckling.
Text: Sofia Ritzén