MECHATRONIC METAPHORS

Abstract

Utvecklingsprojekt inom mekatronik innehåller höga nivåer av komplexitet och kräver expertis i samma utsträckning för att hantera denna. I och med globalt minskande produktivitetsvinster från ingenjörsarbete samt ”outtrassliga” (wicked) problem i utvecklingen av mekatroniska system – med sedan länge rapporterade utmaningar så som brist på gemensam systemförståelse, avsaknad av gemensamt språk för koncept, och disparata mentala modeller – så blir det kritiskt att förstå de faktiskt gällande uppfattningar av komplexitet och kompetens inom utvecklingsprojekt.

Syftet är att ta itu med den underliggande angelägenheten i dessa utmaningar (dvs. minskande produktivitet) genom att problematisera dess inneboende antaganden om enhetlighet som en lösnings-heuristik. Med ett organisatoriskt perspektiv på dessa utmaningar baserat på projektstudier erbjuds i stället alternativa antaganden, vilka behåller samma underliggande angelägenhet. Denna avhandling utforskar således hur uppfattningar omkring expertis (RQ1.1) och komplexitet (RQ1.2) genereras i upplevelsen av mekatroniskt projektarbete, både på individ- och teamnivåer. Avhandlingen frågar även hur expertis och komplexitet upplevs i faktiskt mekatroniskt projektarbete: vad består den upplevda relationen mellan expertis och komplexitet av (RQ2)?

För att svara på forskningsfrågorna används ett abduktivt tillvägagångssätt genom blandade metoder, över de fem sammanlagda publikationerna, för att iterativt framställa ett ramverk. Detta gör avhandlingen genom att använda både kvantitativa (enkätundersökning) och kvalitativa (intervjuer & observationer) metoder, vilka bygger ramverket baserat på två teorier: Legitimation Code Theory (LCT) och Integrated Theory of Primary Metaphor (ITPM). LCT används för att förklara hur kunskap relaterar till expertis, och hur expertis kopplas till komplexitet. ITPM används för att förklara hur mikronivå-dynamiken i individuella uppfattningar av komplexitet bestäms av förkroppsligade konceptmetaforer. Sådana kommer ut ur en mestadels omedveten kognitiv process där konkreta fysiska sensoriska sensationer sammanblandas med grundläggande konceptkategorier (t.ex. hur vi blandar fysiska sensationer av värme med grundkonceptet tillgivenhet). Denna sammanblandning kallade primärmetaforer. Sådana primärmetaforer kombineras till så kallade konceptmetaforer, vilka direkt representerar abstrakta icke-fysiska idéer såsom komplexitet och expertis. På detta sätt finner abstrakta idéer en indirekt koppling till det fysiska genom att de representeras i våra hjärnor av konceptmetaforer vilka består av flera primärmetaforer som sammanblandar sensoriska upplevelser med grundkoncept.

Avhandlingen fann följande: att uppfattningar om expertis genereras baserat på en tredelad modell av expertis. Denna modell förklarar att expertis utgör en förmåga att använda egen teknisk kunskap, genom att samarbeta i sociala nätverk av professionella aktörer, genom att kontinuerligt förstå vad som är den nuvarande legitima grunden för praktik (praxis). Avhandlingen fann också att komplexitet upplevs i sin tur som det som uppfattas som både viktigt och svårt, genom flera dimensioner av komplexitet och drivet av specifika faktorer, med storlek som en empiriskt observerad underliggande logik för komplexitet-uppfattning. Genom att besvara RQ2 med hjälp av ITPM, visar ramverket att komplexitet och kompetens, två abstrakta koncept, upplevs direkt genom sensomotoriska uppfattningar, fysiska erfarenheter, i det mekatroniska projektarbetets vardag. Den upplevda relationen mellan dessa två abstrakta koncept och direkt fysisk upplevelse utgörs av kroppsliga konceptmetaforer, av vilka avhandlingen fann en ny metafor i fallstudie-data.

Avhandlingens fynd som syntetiserats i ramverket ger en detaljerad och realist-orienterad bild av de identifierade mekatroniska utmaningarna, vilka berör gemensamt språk och förståelse. Denna syn befriar både mekatroniska projektteam-medlemmar från antagandet om enhetlighet på ett sätt som inte kastar ut barnet med badvattnet: Genom att ta bort förväntan av enhetlighet som naturligt utan att kasta ut verkliga ansträngningar för att skapa konsensus och driva projektet framåt. En mer realistisk och pragmatisk hållning som förverkligar och avpersonifierar kompetens och komplexitet öppnar upp för fri diskussion (en av de fyra kärnutmaningarna inom mekatronik). Ramverket ger en kontextkänslig modell för att främja egen förståelse av ens interna mekanismerna i det egna samt även andras sinnen. I grunden tjänar ramverket samma typ av funktion som V-modellen: en ”påminnelsemodell som leder oss till mindre riskfyllda vägar när vi utvecklar lösningar på problem” (Mooz & Forsberg, 2006, s. 1368). 

Allt detta i stället för ännu ett försök till en enhetlig och total systemmodell baserad på icke-realistiska platoniska ideal.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-333977