Till innehåll på sidan

Förutsättningar för att omfattas av visselblåsarlagen

För att visselblåsarlagen ska vara tillämplig och den rapporterande personen således ska omfattas av skyddet i lagen måste vissa kriterier vara uppfyllda. Nedan redogörs kort om dessa kriterier.

1) Informationen om missförhållandet ska ha framkommit i ett arbetsrelaterat sammanhang (vid KTH vad avser KTH:s verksamhet)

Med arbetsrelaterat sammanhang menas en persons nuvarande eller tidigare arbete i privat eller offentlig verksamhet och att personen måste ha förvärvat informationen om missförhållandena i detta sammanhang. Lagen gäller således inte vid rapportering utanför ett arbetsrelaterat sammanhang, det vill säga rapportering av information som någon till exempel har fått del av i egenskap av kund, klient, patient eller elev.

De missförhållanden som omfattas är både sådana som består i handlanden och underlåtenheter, oavsett om det rör ett uppsåtligt eller oaktsamt agerande eller om missförhållandena har sin grund i omständigheter som ingen särskild person kan lastas för, det vill säga olyckshändelser. Ett försök att dölja missförhållanden kan också utgöra ett handlande som omfattas.

Enligt 4 kap. 2 § visselblåsarlagen omfattas inte endast sådana missförhållanden som har inträffat utan även sådana som högst sannolikt kommer att uppstå ingår.  

2) Det ska finnas ett allmänintresse av att missförhållandet kommer fram, eller... 

För att det ska anses finnas ett allmänintresse krävs att missförhållandena angår en krets av personer som kan betecknas som allmänheten. Lagen är således normalt inte tillämplig när det gäller rapportering av sådant som endast rör den rapporterande personens egna arbets- eller anställningsförhållanden. Det kan dock i särskilda fall finnas ett allmänintresse av att frågor som endast rör den rapporterande personen kommer fram, t.ex. om personen arbetar under slavliknande förhållanden eller att en arbetsgivare systematiskt bryter mot gällande regelverk när det gäller den enskilda personen. Det kan också vara så att ett missförhållande som rör ett avtal eller en annan rättshandling och som i strikt mening endast angår avtalsparterna eller de som vidtar rättshandlingen, ändå påverkar allmänheten, t.ex. om det rör sig om korrupta handlingar.

Utöver att missförhållandena ska angå en krets som kan betecknas som allmänheten krävs att allmänheten har ett legitimt intresse av att missförhållandena kommer fram. Allmän nyfikenhet är inte ett sådant intresse. Den omständighet att en verksamhet rent allmänt tilldrar sig allmänhetens intresse innebär inte att missförhållanden i verksamheten regelmässigt ska anses vara av allmänintresse. Däremot finns det som regel ett legitimt intresse av att missförhållanden som påverkar allmänheten negativt kommer fram och därmed kan avhjälpas. Allmänheten har således ett intresse av att missförhållandena kommer verksamhetsutövaren eller en myndighet till del eftersom verksamhetsutövaren eller myndigheten kan vidta åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena. Allmänheten kan också ha ett legitimt intresse av att bli upplyst om missförhållandena för att kunna vidta åtgärder för att skydda sig. Ju mer frekventa och systematiska missförhållandena är, desto större är samhällsintresset av att missförhållandena avhjälps eller avbryts. 

Frågor med anknytning till de områden som omfattas av direktivets materiella tillämpningsområde är som regel av betydelse för samhället i stort och bör som regel anses vara av allmänintresse. Dessa områden är offentlig upphandling, finansiella tjänster, produkter och marknader och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, produktsäkerhet och produktöverensstämmelse, transportsäkerhet, miljöskydd, strålskydd och kärnsäkerhet, livsmedels- och fodersäkerhet, djurs hälsa och välbefinnande, folkhälsa, konsumentskydd, och skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhet i nätverks- och informationssystem. Skyddet gäller således normalt vid rapportering av missförhållanden som har anknytning till dessa områden.

Det finns som regel ett allmänintresse av att överträdelser av gällande föreskrifter som meddelats av riksdagen, regeringen eller annan myndighet kommer fram. Detta gäller även överträdelser av bindande föreskrifter från EU som inte omfattas av andra stycket. Undantag görs dock om överträdelserna är bagatellartade eller rör föreskrifter av ren formaliakaraktär.

Även frågor som rör felaktigt eller obehörigt användande av allmänna tillgångar omfattas, om det inte rör sig om bagatellartade förhållanden. 

Det torde normalt inte kunna förekomma att det finns ett allmänintresse av att missförhållandet kommer fram utan att förhållandet är allvarligt.

 ... missförhållandet består i handlanden eller underlåtenheter som strider mot eller motverkar målet/syftet med gällande EU-rätt.

I visselblåsarlagen finns även regleringar avseende unionsrätten. Hänvisningen till Eu-rätten är dynamisk, vilket innebär att om visselblåsardirektivet eller någon lagstiftning på något av de områden som direktivet hänvisar till ändras så påverkar det lagens tillämpningsområde.

Visselblåsardirektivet omfattar även överträdelser som riktar sig mot unionens finansiella intressen och överträdelser som rör den inre marknaden, vilket inkluderar överträdelser av unionens konkurrensregler samt regler om statligt stöd.

Enligt bestämmelserna omfattas även missförhållanden som består i handlanden eller underlåtenheter som strider mot svenska föreskrifter som genomför eller kompletterar en unionsrättsakt inom tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet. Detta innebär att alla genomförandeåtgärder på nationell nivå som har antagits i enlighet med dessa rättsakter också omfattas. 

3) Den rapporterande personen ska ha skälig anledning att anta att informationen är sann

Bestämmelsen innebär att en person som medvetet rapporterar eller offentliggör falsk information inte har rätt till skydd.

Frågan om det fanns skälig anledning att anta att den information om missförhållanden som rapporterades var sann avgörs utifrån en objektiv måttstock med utgångspunkt i det underlag som den rapporterande personen hade när rapporteringen gjordes.

Lagens skydd gäller inte om den rapporterande personen rapporterar ogrundade rykten eller hörsägen. Det krävs dock inte att den rapporterande personen kan tillhandahålla faktiska bevis för missförhållandena, men det måste finnas något som gör att det är rimligt att tro att informationen är riktig. Det ställs vidare inte några krav på att den rapporterande personen måste vidta undersökningar och kontroller för att säkerställa att uppgifterna verkligen är riktiga, om det inte utan svårigheter går att undersöka eller kontrollera uppgifternas riktighet.

Den rapporterande personens motiv för att rapportera ska inte tillmätas betydelse i bedömningen av om det fanns skälig anledning att anta att informationen var sann. 

4) Rapporteringen görs på de sätt och under de förutsättningar som föreskrivs i visselblåsarlagen.

Det finns enligt visselblåsarlagen olika sätt att rapportera på:

  • Internt i verksamheten via en intern rapporteringskanal eller på annat sätt om kanalen inte är tillgänglig.
  • Extern rapportering till en behörig myndighet via en extern rapporteringskanal eller direkt till EU:s institutioner.
  • Genom offentliggörande t.ex. genom massmedia. Skyddet i visselblåsarlagen blir dock bara aktuellt under förutsättning att den rapporterande personen har rapporterat externt, men att den myndighet som har den externa rapporteringskanalen har brustit i sin plikt att vidta åtgärder. Skyddet aktualiseras även i de fall den rapporterande personen har skälig anledning att anta att missförhållandet utgör en överhängande eller uppenbar fara för liv, hälsa, säkerhet eller omfattande skada i miljön samt i de fall den rapporterande personen har skälig anledning att anta att det föreligger en risk för repressalier.