”Jag vill sluta med flaggan i topp.”

Du har jobbat länge på KTH!

– Ja, i 21 år. Om man stannar så länge på en arbetsplats är man antingen lat och bekväm – eller så trivs man helt enkelt med sitt jobb. För min del är det absolut det sistnämna som gäller. Jag har trivts jättebra med mitt jobb. Men jag fick en tankeställare när jag fick en hjärtinfarkt 2018 och i mars förra året fattade jag beslutet. Även om jag kommer att sakna jobbet har jag aldrig ångrat mig.

Vad har varit det bästa med ditt jobb?

– Det måste vara kontakten med personal och studenter. Framför allt med studentkåren – studenterna är så positiva och glada och det smittar av sig. Jag ser mig som en social person och i mitt jobb – först som vaktmästare och sedan som intendent – måste man vara det.

– Alla möten med människor har varit oerhört givande och jag har känt mig uppskattad, det vill jag verkligen tacka för.

Hur känns det att gå i pension efter så många år på samma arbetsplats?

– Det är förstås blandade känslor. Det ska bli skönt att få vara ledig, men samtidigt blir det förstås tomt att inte ha den här kontakten med andra på samma sätt. Det kommer nog att ta tid att lära sig att förstå att det är det här som gäller nu.

Under februari och mars tänker Björn vara ledig på heltid och bara njuta av det, Men sedan har han planer på att arbeta ideellt för någon frivilligorganisation.

– Jag tror att det blir för abrupt annars. Jag är ju van vid att vara behövd på jobbet, det skulle nog bli svårt att ställa om och bara göra ingenting, säger han.

När det är dags för fotografering protesterar han först. Han bär nämligen t-shirt, något som inte tillhör vanligheterna på jobbet.

– Jag brukar alltid ha skjorta, men i dag vikarierar jag för Mats i vaktmästeriet och då blir det lite ledigare klädsel, säger han.

Självklart blir det en bild ändå, Björn är nämligen inte den som är den.

Text: Åsa Karsberg