Lärare och ny programansvarig som brinner för de klimatpolitiska frågorna

Stefan Grönkvist växte upp i bruksorten Söderhamn i Hälsingland och enbart grundutbildningen på KTH var ett stort steg från arbetarklassmiljön han växte upp i. Sedan hann han jobba några år innan han kom tillbaka till KTH för att doktorera i kemiteknik. Efter det blev det en tur i näringslivet igen innan han åter landade inom KTH:s väggar, så småningom som universitetslektor och avdelningschef för Energiprocesser, en liten avdelning med tio personer. Sedan januari i år är han dessutom programansvarig för masterprogrammet Kemiteknik för energi och miljö.

I sin egen forskning vill han fokusera på det mångvetenskapliga, något som bland annat resulterat i flera samarbetsprojekt med samhällsvetare vid Linköpings universitet. Forskningen berör bland annat hur man kan lagra biogent kol och hålla det undan från atmosfären.

Föreläser om klimatpolitik

Vid sidan om forskningen undervisar han i termodynamik och kemitekniska processer, samt föreläser om bland annat klimatpolitik och energisystem i flera kurser. När det gäller undervisningen försöker han alltid relatera till verkligheten, något som studenterna – om inte förr – kan komma att uppskatta när de kommer ut i arbetslivet.

– Att det är värdefullt har jag fått återkoppling om från studenter som hunnit jobba ett tag. Då inser de hur viktigt det är att få med sig det här från studierna.

Engagemanget hittar han i viljan att förmedla sitt eget stora intresse för de klimatpolitiska frågorna. Han känner en oro för vart vi är på väg och en frustration över komplexiteten i att hitta lösningar på det som många är medvetna om, i kombination med bristen på förståelse.

– Det händer alltid något inom mina områden, energi och klimat. Det finns alltid en samhällsrelevans i det jag lär ut och det roliga är att introducera bitar av samhället och verkligheten i undervisningen. Jag är väldigt bekymrad för klimatförändringarna, vilket gör att jag blir väldigt engagerad. Det bästa är när jag lyckas få det att smitta av sig på studenterna.

Brinner lite extra för handledning

Kanske brinner han ändå lite extra för handledningen av doktorander, som ju också är en del av undervisningen.

– Man kommer så mycket längre i resonemangen med doktoranderna. Hos vanliga studenter kan man förstås väcka intresse för de frågor jag brinner för – energi- och klimatområdet – men för att riktigt kunna utveckla engagemanget krävs lite tid. När doktorandhandledningen fungerar som den ska är det en dialog som för saker framåt och som också ger mig väldigt mycket. Det blir ett utbyte, där man verkligen får möjlighet att vända och vrida på saker.

Text: Åsa Karsberg