Möt Lucie Delemotte, professor i beräkningsbaserad biofysik
Lucie Delemottes väg till biofysik började med en fascination för molekylär dynamik, vilket ledde till att hon inriktade sin forskning på membranproteiner vid KTH. Hennes arbete syftar till att förstå cellkommunikation, med potentiella medicinska tillämpningar, samtidigt som hon jonglerar livet med sina ettåriga tvillingar.
Vad fick dig att välja biofysik?
- När jag studerade biologi vid universitetet i Lorraine i Frankrike, med kemi som biämne, blev jag särskilt fascinerad av kemiska reaktioner och av att föreställa mig hur atomer och molekyler rör sig och interagerar med varandra. Under min masterutbildning stötte jag på forskning som använde molekyldynamiksimuleringar. Den tekniken gjorde det möjligt att se på skärmen det jag tidigare bara kunnat visualisera i mitt huvud – jag kunde knappt tro att det var möjligt. Det gjorde mig helt fast, och jag bestämde mig för att doktorera inom området.
- Biofysik handlar om att använda fysikens metoder för att lösa biologiska problem, och att få studera livets processer med kvantitativa metoder är något jag fortfarande tycker är otroligt spännande. Jag uppskattar att området är tvärvetenskapligt och att det rör sig i gränslandet mellan fysik, kemi och biologi, men också att matematik och artificiell intelligens blir allt viktigare. Ingen kan göra meningsfulla framsteg ensam på det här fältet – samarbete är helt avgörande, och det passar både min personlighet och mitt sätt att arbeta.
Vilka milstolpar har varit viktiga på vägen till att bli professor?
- Jag hade turen att få fokusera på min forskning även under mina postdoc-tjänster i Philadelphia och Lausanne innan jag blev rekryterad som lektor vid KTH. Startstödet från SciLifeLab var väldigt generöst och gjorde att jag kunde bredda mina forskningsområden, rekrytera unga forskare och samarbeta med experter som kompletterade min egen kunskap. Jag är väldigt glad över att jag från början satsade på att skapa ett team med personer från olika bakgrunder och främja en stimulerande och vänlig kultur i labbet.
Vad är fokus för din forskning just nu och vilka är dess möjliga tillämpningar?
- Vi försöker förstå hur membranproteiner fungerar – de är de molekylära maskiner som gör att biologiska celler kan kommunicera med sin omgivning. Dessa proteiner överför till exempel elektriska signaler, tar emot hormonella signaler, gör att vi kan känna dofter eller urskilja färger, och transporterar näringsämnen som sockermolekyler. Genom att förstå dessa proteiner i detalj kan vi även förstå när de inte fungerar som de ska och leder till sjukdomar. Dessutom kan vi kanske ändra deras funktioner genom att exempelvis utveckla nya läkemedel.
Vad gör du förutom att arbeta som professor?
- Jag har ettåriga tvillingar, så det mesta av min tid går åt till att se dem växa upp och stötta dem på deras resa. Annars älskar jag att vara ute och upptäcka nya platser.