Tjänsteansvar

Ansvar

För anställda föreligger en skyldighet att följa de regler som gäller för beslutsfattande organ inom statsförvaltningen. Dessutom föreligger ett, i lag stadgat, personligt ansvar som redovisas nedan.

Det personliga personliga ansvaret diskuteras här utifrån fyra utgångspunkter, d v s

1. Straffrättsligt ansvar
2. Skadeståndsrättsligt ansvar
3. Ekonomiskt ansvar
4. Disciplinansvar

1. Straffrättsligt ansvar

Det straffrättsliga ansvaret regleras i 20 kap 1- 5§§ BrB och avser

• tjänstefel
• mutbrott
• brott mot tystnadsplikt
• annat brott

Tjänstefel vid myndighetsutövning

Tjänstefel består i att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

Vad är då myndighetsutövning?

Myndighetsutövning har i förarbeten till förvaltningslagen definierats som "utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande". Som exempel på myndighetsutövning inom KTH kan nämnas:

• Antagning av studerande
• Tillgodoräknande och dispenser
• Disciplinära åtgärder (disciplinnämnd)
• Betyg för doktorsavhandling (betygsnämnd)

Frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, uppgsägning p g a personliga skäl, avstängning eller läkarundersökning (personalansvarsnämnd).

Som exempel på ärenden som inte innebär myndighetsutövning kan nämnas remissyttranden, budgetärenden och årsredovisningar.

Straffansvarets omfattning

En förutsättning för straffansvar var, enligt tidigare regler, att gärningsmannen brutit mot en föreskrift i lag eller författning. Numera kan ansvar inträda även vid åsidosättande av vad som gäller för uppgiften trots att detta inte uttryckligen har författningsreglerats. En förutsättning för straffansvar är emellertid uppsåt eller oaktsamhet från gärningsmannens sida varför den som varken insett eller bort inse att handlandet var felaktigt inte heller kan drabbas av straffansvar.

Reservationsrätt

Föredraganden och andra tjänstemän som är med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet har, enligt förvaltningslagen, rätt att få avvikande mening antecknad. Med andra tjänstemän avses t ex chef för berörd enhet inom myndigheten eller särskilt tillkallad rådgivare. En ersättare för en ledamot som är närvarande vid ett sammanträde samtidigt som den ordinarie ledamoten omfattas inte av uttrycket föredragande och andra tjänstemän.

Enligt förvaltningslagen är en ledamot, som deltar i den slutliga handläggningen av ärende som avser myndighetsutövning, skyldig att delta i beslutet, d v s rösta. En ledamot kan emellertid reservera sig mot ett beslut genom att låta anteckna avvikande mening. Den som inte reserverar sig anses ha biträtt beslutet. Reservationen ger således ledamot möjlighet att undgå medansvar för ett beslut. (Reservationsrätten gäller alla beslut, den är inte begränsad till enbart myndighetsutövning.)

Personalföreträdare som har närvaro- och yttranderätt vid högskolestyrelsens sammanträden utses enligt föreskrifterna i personalföreträdarförordningen. Denna förordning ger ingen reservationsrätt för personalföreträdarna. Om annan förordning innehåller bestämmelse som avviker från förvaltningslagen gäller denna bestämmelse - i detta fall personalföreträdarförordningen. Det bör dock påpekas att inget hinder finns att få avvikande mening antecknad om myndigheten går med på det. I andra beslutsorgan som styrelsen inrättar utses ledamöterna enligt vad styrelsen bestämmer. Utses personalföreträdaren som ledamot gäller förvaltningslagens regler.

Påföljd

Straffet för tjänstefel är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt är straffet fängelse i högst sex år. Ringa gärningar undantas från det straffbara området.

Mutbrott

Reglerna om mutbrott innebär att den som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt döms till fängelse i högst sex år.

Brott mot tystnadsplikt

Den som röjer uppgift, som han är skyldig att hemlighålla enligt lag eller annan författning, eller om han olovligen utnyttjar sådan hemlighet, döms för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Ringa gärningar undantas från det straffrättsliga området.

Personalföreträdare, som mottagit uppgift med tystnadsplikt, får föra uppgiften vidare till ledamot i organisationens styrelse. I sådant fall gäller tystnadsplikten för styrelseledamoten (14 kap 7 § 3 st sekretesslagen och 22 § medbestämmandelagen).

2. Skadeståndsrättsligt ansvar

Det allmänna skadeståndsrättsliga ansvaret regleras i 2 kap 1 § skadeståndslagen. Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan. Samma gäller den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott. Med förmögenhetsskada avses ekonomisk skada som uppkommer utan att någon lider person- eller sakskada.

Om en arbetstagare genom fel eller försummelse i tjänsten vållar dessa skador åligger det arbetsgivaren att ersätta den skadelidande. Staten svarar dessutom inom ramen för sin verksamhet för person- sak- och förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Bestämmelsen om statens ansvar vid myndighetsutövning är tillämplig även på styrelseledamot som genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning vållar skada och innebär att staten ansvarar för skadan gentemot den skadelidande. För att en ledamot skall blir personligt ansvarig för en förmögenhetsskada krävs att skadan vållats genom brottslig handling.

En arbetstagares eget ansvar är i dessa fall starkt inskränkt. Skada vållad av facklig förtroendeman kan i vissa fall ersättas av den fackliga organisationen.

3. Ekonomiskt ansvar

För skada som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

Särskilt om styrelsen

Genom den ökade självständighet som förvaltningsmyndigheterna fått under de senaste åren har frågan om ett personligt ekonomiskt ansvar för ledningsfunktioner inom statsförvaltningen fått större betydelse. Frågorna om personligt ansvar för ledamöter i statliga styrelser har diskuterats av Kommittén om förvaltningsmyndigheternas ledningsformer. I betänkandet SOU 1993:58 görs en jämförelse mellan det personliga ansvaret för styrelseledamöter inom statsförvaltningen och styrelseledamöter inom aktiebolag.

Bestämmelsen i 15 kap 1 § aktiebolagslagen är tydlig och klar:
"Styrelseledamot och verkställande direktör, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall ersätta skadan. Det skall vara fråga om en ekonomisk skada och det skall finnas ett samband mellan styrelseledamotens handlande (eller underlåtenhet att handla) och den uppkomna skadan. I fråga om vad som skall anses utgöra uppsåt eller oaktsamhet är utgångspunkten att personen i fråga är skyldig att iaktta den omsorg som krävs av en syssloman eller uppdragstagare i allmänhet.

Den styrelseledamot som uppsåtligen vållar myndigheten, d v s staten, en ekonomisk skada torde i allmänhet också ha gjort sig skyldig till ett brott. Därmed föreligger en personlig skadeståndsskyldighet enligt allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser. I en myndighet finns däremot inget personligt ansvar om vederbörande handlar oaktsamt. Myndighetschefen torde dock kunna åläggas disciplinpåföljd om han skadar staten genom att av oaktsamhet åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten."

Kommittén diskuterar därefter skillnaderna mellan de olika styrelsernas arbetsformer och rättigheter. Medan aktiebolaget är en självständig juridisk person som kan ta på sig rättigheter och skyldigheter är varken affärsverken eller förvaltningsmyndigheterna självständiga juridiska enheter. Staten är den juridiska enheten och statsmakten kan i princip när som helst fatta beslut som påverkar myndigheterna och ändra förutsättningarna för deras verksamhet. En ytterligare skillnad mellan aktiebolag och myndigheter är att styrelsen för ett aktiebolag skall utse en VD som sköter den löpande verksamheten. Om denne VD inte sköter verksamheten på ett tillfredställande sätt åligger det styrelsen att vidta åtgärder, t ex att byta VD.

I en förvaltningsmyndighet utses myndighetschefen av regeringen. Ett typiskt fall där en bolagsstyrelse skulle kunna ådra sig personligt ansvar för oaktsamhet är att styrelsen försummar ledning och kontroll av VDs förvaltning. När det gäller myndighetsstyrelser skulle oaktsamhet kunna tänkas bestå i att styrelsen försummar sin ledning och kontroll av myndighetschefens förvaltning. Med tanke på att styrelsen inte har kontroll över vem som utses till myndighetschef eller själv kan byta ut denne anser kommittén ett personligt ansvar i dylika situationer väl långtgående.

I propositionen Förvaltningsmyndigheternas ledning (prop 1993/94:185) har regeringen uttalat sig i frågan och därvid anfört att regeringen, i likhet med kommittén, inte funnit det nödvändigt att föreslå några särskilda föreskrifter om personligt ekonomiskt ansvar för styrelseledamöter. Regeringens slutsats blir därför att de möjligheter som finns enligt allmänna straff- och skadeståndsrättsliga principer, och som gäller redan i dag, får därför tills vidare anses tillräckliga.

4. Disciplinansvar

Tjänsteförseelse

Disciplinansvaret regleras i 14-19§§ lagen om offentlig anställning och avser fall då en arbetstagare uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter i anställningen och felet med hänsyn till samtliga omständigheter inte är ringa. Det fel som kan föranleda disciplinpåföljd kallas tjänsteförseelse. Påföljden för en tjänsteförseelse är varning eller löneavdrag under högst 30 dagar. Storleken på löneavdraget regleras i13 § anställningsförordningen.

Disciplinpåföljd är en arbetsrättslig sanktion mot misskötsamhet i tjänsten. En extern ledamot (uppdragstagare) kan därför inte meddelas disciplinpåföljd.