John Löfblom ny programansvarig för Medicinsk bioteknologi

Kan du berätta lite om din bakgrund?

– 2002 tog jag min civilingenjörsexamen i kemiteknik vid KTH och disputerade sedan 2008 inom bioteknologi, även det här på KTH. Samma år som jag disputerade fick jag finansiering från Vinnova för en tvåårig postdoc i industrin med fokus på tidig utveckling av proteinläkemedel inom cancerbehandling. Efter postdoc-perioden kom jag tillbaka till KTH och blev anställd som biträdande universitetslektor i Kombinatorisk proteinteknologi. I januari 2014 erhöll jag en docentur vid KTH och 2015 befordrades jag till universitetslektor och slutligen 2020 till professor.

Varför sökte du tjänsten som programansvarig?

– Jag har ett stort intresse för utbildning i allmänhet och hoppas och tror att jag ska kunna passa i rollen som programansvarig och bidra positivt till den fortsatta utvecklingen av masterprogrammet i Medicinsk bioteknologi.

Vad ser du fram emot mest?

– Som lärare, handledare och examinator har jag länge varit involverad i utbildningen, men inte på programnivå. Det ska bli jättespännande att leda arbetet och utvecklingen kring masterprogrammet tillsammans med övriga programansvariga och utbildningsadministrationen. Jag ser också fram emot interaktionen med studenter, att till exempel hjälpa till att hitta examensarbeten och diskutera lämpliga kurser och utbytesstudier. Det ska bli roligt att träffa studenterna i en annan roll än som lärare och att få följa hur de utvecklas i våra utbildningsprogram.

Vad forskar du om i dag?

– Min forskning handlar om att ge proteiner nya skräddarsydda egenskaper, till stor del riktat mot medicinska tillämpningar för att utveckla ny diagnostik och terapi, främst handlar det om cancer och demenssjukdomar. 

Du forskar och är dessutom huvudhandledare för fem doktorander, kommer du att hinna med allt?

– Jag tvekade först – man har så många olika uppdrag så man måste verkligen kunna balansera sin tid. Arbetet som programansvarig beräknas till 20 procent av arbetstiden men den tiden ligger ju inte jämnt fördelad över året. Vid antagningen till masterprogrammet blir det till exempel en större arbetsbelastning när jag ska utvärdera ansökningarna. Sedan ska jag också hinna med att representera programmet på exempelvis utbildningsmässor och ha utbyten med andra universitet. Men uppdraget känns så roligt att jag ändå bestämde mig för att söka och jag är tacksam att jag fick förtroendet.

Text: Åsa Karsberg