Ksenia fick nytt ämne på köpet med handledare från två institutioner
Hur fungerar det att ha handledare från två olika forskningsfält? Sju doktorander har testat, en av dem är Ksenia Loskutova.
– Jag har fysikbakgrund, kemi är en helt ny värld! Jag hade absolut inte kunnat göra arbetet lika bra som det blev utan rejält stöd från min bihandledare, säger Ksenia Loskutova.
När CBH-skolan bildades 2018 ville skolans ledning uppmuntra till tätare samarbeten mellan institutionerna i den nya organisationen. Sju särskilda doktorandtjänster skapades där handledning från två institutioner blev en grundstomme i forskningsprojekten.
Ksenia Loskutova blev en av de utvalda doktoranderna:
– Jag visste att jag ville jobba med medicinsk teknik och forska, den komponenten var det mest viktiga för mig. Att jag sen fick möjlighet att jobba så multidisciplinärt var en fet bonus!
Forskningsprojektet som Ksenia blev involverad i handlar om att utveckla bildåtergivningen vid ultraljud med hjälp av ett nytt kontrastmedel. I stället för att som idag använda gasfyllda mikrobubblor för att förstärka ultraljudet är tanken att använda vätskefyllda cellulosakapslar.
– Jag hade stöd av min huvudhandledare som kan mikrobubblor, medicinsk teknik och ultraljud, men också av min bihandledare som kunde hjälpa till med kemi och cellulosafibrer, säger Ksenia.
Visionen är att kapslarna även ska kunna transportera cytostatika – utan att frisk vävnad skadas. Men forskningen är än så länge i sin linda:
– En grej som många kapslar haft problem med är att de antingen varit så pass stabila att det krävdes kraftigt ultraljud, eller att de var marginellt bättre än de gasfyllda bubblorna. Vill du kunna kapsla in läkemedel, då vill du att de kommer att hålla, säger Ksenia.
Ökad kompetens
Idégivare till forskningsprojektet är Dmitry Grishenkov, universitetslektor på Institutionen för medicinteknik och hälsosystem och Anna Svagan, universitetslektor på Institutionen för fiber- och polymerteknologi.
Ksenia är nöjd med att hon fick möjlighet att lära sig ett nytt ämne och på så sätt kunde öka sin kompetens.
– Jag lärde känna många doktorander på Annas avdelning och ju längre tid jag spenderade där, desto mer lärde jag mig. Det blev lättare att hänga med i samtalen och resonemangen när de förklarade hur man gör något. Det uppskattade jag!
Olika arbetskulturer
En annan positiv aspekt är möjligheten att lära känna olika arbetssätt och arbetskulturer, menar Ksenia.
– Om man bara jobbar på en avdelning är det så lätt att tänka att det är så det här funkar. Det är bra att få se att det kan funka på mer än ett sätt. Jag kände att jag kunde bidra till båda avdelningarna, främst huvudavdelningen i Flemingsberg.
Forskningsprojektet pågick under pandemin. Det blev lättare att mötas digitalt, men Ksenia minns att det kunde vara svårt att förklara problem som uppstått i labbet.
– Jag försökte förklara med ord vad det var jag gjorde och inte gjorde, men det är så lätt att det blir missförstånd. Båda mina handledare var viktiga för mig, men de hade helt olika kompetenser och det kunde vara svårt att förklara och förstå varför något inte skulle fungera enbart med ord.
Förstå målet
Ksenias viktigaste lärdom från arbetet är behovet av tydlig kommunikation:
– Det är viktigt att man ser till att alla som är involverade i ett projekt har tillräckligt bra övergripande förståelse för vad det är man gör och vill uppnå för att man ska kunna bidra med den kunskap man besitter, så att hela projektet utvecklas och går vidare!
I våras blev Ksenia klar med sin doktorsavhandling. Nu fortsätter hon till jobb i näringslivet som konsult på Zozium.
– Jag ville se något nytt efter tio år på KTH, men jag kan absolut tänka mig att komma tillbaka!
Text: Leena Höijer
Foto: Jon Lindhe
