Debattartikel: Val och legitimitet – en svår sak

I förra veckan presenterades valberedningens förslag till fakultetsrepresentanter i KTHs styrelse. Förslaget var ett lag på tre kollegor och det fanns även två utmanarkandidater. Det är tur att det finns bra villiga kandidater till detta. Jag vill med en gång säga att jag inte här tänker argumentera för eller emot någon kandidat. Jag var också nominerad, och valberedningen lät meddela att de gärna såg att jag utmanade deras kandidater. Det ger ju bättre legitimitet med motkandidater så att valdeltagandet blir högt och ger processen legitimitet. Vilka personer som sitter i KTH:s styrelse är synnerligen viktigt. Jag valde dock att inte kandidera emot. Det kändes meningslöst på grund av det valsystem som gäller, vilket jag här vill förklara.

Som bekant räcker det inte med ett högt valdeltagande för att ge legitimitet åt ett val. De lite speciella valreglerna för det här valet är att man måste rösta på exakt tre personer. De äldre bland KTH:s fakultet drar sig säkert till minnes valskandalen i andrakammarsvalet 1887  då man hade just ett sådant här system. För er lite yngre kan jag berätta att varje väljare i Stockholms valkrets då skulle skriva exakt 22 valbara kandidater på sin valsedel. I efterhand visade det sig att en invald person (kallad Ångköks-Olle ) hade en skatteskuld (på 11 kronor och 58 öre i någon annan kommun). Enligt lagen var han då inte valbar; samtliga 6206 valsedlar där han förekommit hade då bara 21 giltiga namn och de blev därför ogiltigförklarade. Det ledde till att 22 protektionister (med betydligt färre röster) kom in i stället för 22 frihandelsvänner; maktbalansen i kammaren ändrades och regeringen Themptander byttes mot regeringen Gillis Bildt. Valet blev känt som Ångköksvalet. Protektionisterna firade sin oväntade seger med bankett på Hasselbacken där varje kuvert kostade 11,58 kr. Ångköks-Olle emigrerade till Kanada.

Min poäng är att det spelar stor roll vilket valsystem man har. I det här fallet gör valsystemet det hopplöst svårt att utmana valberedningens kandidater. Antag att en utmanarkandidat lyckas få röster från 60% av de som röstar. Då måste alla dessa även rösta på två andra personer, vare sig de vill eller inte, antagligen då från valberedningens trio. För att inte de alla ska få runt 80% var så måste utmanarkandidaten också peka ut vem i trion hen tycker man inte ska rösta på. Om det inte finns starka anledningar så tror jag de flesta av oss undviker den sortens negativ kampanj. Det blir i slutändan väldigt, väldigt svårt att bli vald som utmanarkandidat och därför hade jag ingen lust att ställa upp och ser ingen annan anledning att rösta än ren plikt. Jag anser bestämt att man ska ha antingen ett renodlat utnämningsförfarande av en kommitté eller så har man ett schysst valsystem.

Det här är långt ifrån första gången. Valet till fakultetsrådet 2015 använde detta valsystem trots att det då tydligt stod i KTH:s arbetsordning att man kunde rösta på högst så många kandidater som skulle väljas. Jag påpekade felet, men i stället för att ändra valsystemet enligt arbetsordningen så ändrade man lite snabbt i arbetsordningen. Sen dess har man ändrat arbetsordningen ett antal gånger och för närvarande är valsystemet inte specificerat alls, vilket i sig är mycket olyckligt. Det vore betydligt bättre att återgå till reglerna för valförfarande enligt arbetsordningen 2015.

Arbetsordningen är KTH:s grundlag som avgör hur KTH styrs och beslut fattas. Att den så ofta ändras hit och dit, och som det verkar helt utan remissförfarande, är ett stort problem för KTH. Även efter förra årets kallelseskandal så var styrelsens enda reaktion att fippla runt i arbetsordningen. Hur kan det vara rätt reaktion om problemet är att ledningen struntar i den? Styrelsen måste också inse att det finns massor av fantastisk kompetens på KTH som kan hjälpa dem, t.ex. att spetsa arbetsordningen. Det vore väldigt mycket bättre om KTH:s styrelse ville se oss i fakulteten som en resurs att använda sig av och samarbeta med istället för en grå massa att styra över.

Svante Linusson, professor i matematik, som bl.a. forskar om valsystem