KTH skärper säkerheten med nya rutiner för inpassering och inloggning

I höst inför KTH flera säkerhetshöjande åtgärder. Enligt säkerhetschef Christina Boman, behöver organisationen öka sin förmåga att motstå olika påfrestningar från omvärlden. Och alla behöver hjälpas åt att skydda det som är skyddsvärt inom lärosätet.
Det är ingen lätt uppgift, konstaterar Christina Boman.
– Det handlar lika mycket om att förändra kultur och beteende hos medarbetare och studenter som att införa ny teknik för att förhindra olika typer av intrång.
Som ett led i att stoppa stölder och att obehöriga personer vistas i KTH:s lokaler, inför KTH en ny inpasseringsrutin som kräver både passerkort och kod för inpassering genom alla entrédörrar och inne i korridorer på samtliga campus.
– Undantaget är de kortläsare som går in till exempelvis trapphus och allmänna ytor. När projektet är infört kan justeringar komma att genomföras men först efter när införandet är helt klart i slutet av december, säger Christina Boman.
En annan säkerhetsåtgärd är att stärka skyddet för alla medarbetares och studenters KTH-konton. Det görs genom att införa en ny inloggningsrutin som kräver användarnamn, lösenord samt ett godkännande via en app i mobiltelefonen – så kallad multifaktorautentisering (MFA).
– Det handlar om att enbart rätt person med rätt behörighet ska ha åtkomst till KTH:s tjänster och system. Det här är ett sätt att försvåra för de som inte har behörighet och minska risken för intrång, säger Christina Boman.
Hur kommer de nya säkerhetsrutinerna påverka medarbetares vardag?
– I början kan det uppfattas besvärande men det är viktigt att vi alla har tankar om att vara rädda om varandra och skydda det som är skyddsvärt för KTH, det vill säga studenter, anställda, forskningen, utbildningen och lokaler, betonar Christina Boman
Hon menar vidare att det finns saker som var och en redan idag kan göra för att öka säkerheten och tryggheten på KTH.
– Våga fråga vem du släpper in i KTH:s lokaler och prata med varandra.
Intervju med Christina Boman om Våga fråga-kampanjen
Text: Marianne Norén