Nya faddrar funkade bra under mottagningen

Ellen Engquist var en av initiativtagarna bakom införandet av funka-faddrar. Idén tog form i slutet av 2019 och inspirationen kom från Elektro och Medicinsk teknik, som hade funka-faddrar sedan tidigare.

– Jag tyckte idén var fantastisk så jag skrev till årets trygghetsombud att jag skulle vilja driva något sådant här. Den andra gruppen personer som var drivna i frågan var våra tre mottagningsansvariga: Linnea Lindquist, Emma Kroon och Daniel Hallgren, säger Ellen Engquist.

Skapade ny grupp

Gruppen började redan i vintras att diskutera vad som behövde göras för att få in funka-faddrar på Kemisektionen, och man enades om att de mottagningsansvariga skulle skapa en ny grupp faddrar. Funka-fadder-gruppen fick som alla andra mottagare en utbildning i hur man hanterar nyantagna, men de fick också en extra föreläsning från FUNKA på KTH, om hur man arbeta med nytagna som har andra behov och förutsättningar än övriga studenter. Gruppen bestämde sig också för att trycka upp t-shirtar med texten ”Stöttis” då man upplevde ordet som mer positivt laddat – och lite roligare – än funka-fadder.

– Under mottagningen delade vi upp oss så att man skulle hålla lite bättre koll på 4-5 nollegrupper. Det blev så att man var en bio-stöttis, kemi-stöttis eller kemiteknik-stöttis. Vi sprang in under pausen vid de första övningarna för att presentera oss, så att alla skulle känna att de visste vilka vi var och vad vi gjorde. Under många aktiviteter försökte vi röra oss lite fritt för att folk skulle ha möjligheten att komma fram till oss, och vi avlastade också våra egna faddrar (kallas KOMPIS) en del i olika situationer.

Lyckad satsning 

Målet med funka-faddrarna var att alla nyantagna studenter skulle kunna vara med på sina egna villkor. Tanken var att faddrarna skulle planera om aktiviteter i sista sekund om det behövdes, gå långsamt med personer som inte kan gå lika snabbt som alla andra, varna personer när det skulle vara högljutt, ge information om FUNKA till behövande studenter och ge vissa extra information om det behövdes. Nu blev det inte riktigt som det var tänkt, enligt Ellen Engquist. Men hon ser trots det satsningen som en framgång.

– Under mottagningen var det inte så många som behövde vår hjälp så i praktiken hjälpte vi mest våra andra faddrar, vilket också blev lyckat. Jag tror att vi kommer ha en Stöttis-grupp nästa på års mottagning också vilket skulle vara superkul! Det fina var att alla nyantagna trodde att Stöttis hade funnits länge, vilket ändå någonstans innebar att vi hade en bra fungerande roll hoppas jag.

Text: Jon Lindhe