Ett helt arbetsliv på Electrum - nu går Nils Nordell i pension
Under hela sitt arbetsliv har Nils Nordell, föreståndare för Electrumlaboratoriet, arbetat i Electrum i Kista. I april går Nils i pension och ser fram emot nya äventyr.
Redan när Electrum var nytt började en ung Nils Nordell sina första karriärsteg i byggnaden. Som nyutexaminerad civilingenjör började han arbeta på Institutet för mikroelektronik.
– Jag skulle börja arbeta med det nya området informationsteknologi och göra tekniska komponenter för system. För mig innebar det snabba transistorer för mobiltelefoner och lasrar för fiberkommunikation, berättar han.
På den tiden fanns en av KTH:s avdelningar i byggnaden och de hade en liten del av nuvarande Electrumlaboratoriet som övningslaboratorium och forskningslaboratorium. Under början av 1990-talet så omorganiserades det institut som Nils arbetade på och en stor del av institutet flyttades över till KTH.
– Under den perioden så arbetade jag själv kvar på institutet och det som började segla upp mer och mer var satsningen på kiselkarbid. ABB hade stora planer och drömmar för det nya materialet men på den tiden var kiselkarbid en omogen teknologi. Man arbetade hårt för att få upp kunskapen och jag var en del av forskarna inom området, säger han.
Forskning inom IT och kraftelektronik
Nils Nordells forskning har rört sig inom IT och kraftelektronik, med att göra de kristaller som är grundmaterialet för halvledarkomponenter. Han arbetade i en teknik som heter epitaxi, där man odlar kristaller, genom att stapla atomerna i rätt ordning. Allt görs i en kemisk process.
– Att utveckla epitaxi-processer för kiselkarbid var ett jättesteg. Utmaningen var att vi var tvungna att komma upp i höga temperaturer där det är få material som är stabila. Det gällde att hitta bra tekniska lösningar.
Mot slutet av 1990-talet stod det klart för Nils att det inte gick så fort som ABB hade önskat. Då öppnade sig en möjlighet på KTH som avdelningschef på laboratoriet, ett jobb som Nils fick. Och sedan 2001 har han arbetat som föreståndare för Electrumlaboratoriet.
– Idag kan vi se att det som ABB drömde om blir verklighet. Det tar väldigt lång tid att gå från forskning inom ett nytt halvledarmaterial, till att man har saker som fungerar, säger han.
Kul att följa forskningsprojekt
Det som han brunnit för under hela sitt yrkesliv är att gå från forskning till produktion, något han sett växa fram under sin tid som föreståndare.
– Det som varit kul är att följa och se hur forskningsprojekt knoppas av till företag och sedan fortsätter att växa. Ett konkret exempel som startade här i Electrumlaboratoriet är Silex Microsystems, de arbetar i en teknologi som heter MEMS som integrerar elektroniska och rörliga delar.
Extra stolt är han också över att Electrumlaboratoriet blivit känt som en teknologiinkubator och att företag utifrån hör av sig och vill arbeta i miljön. En viktig del har varit att certifiera ledningssystemet i ISO 9001, något som drevs på av företagen som arbetade i laboratoriet.
– När vi ville införa certifieringen så fanns ett visst motstånd bland forskarna, men idag är alla som arbetar i den här miljön glada över att vi har processer man kan lita på. Det betyder också mycket både för utbildningen och forskningen på KTH, och för företagen som samarbetar med oss.
Just nu är KTH inne i en stor omorganisation där en utredning kring Electrumlaboratoriet ska tillsättas, vad tänker du om det?
– Det är en svår period just nu men jag hoppas att den är övergående. Vi ser satsningar på halvledarindustrin i Europa med ChipsAct och där behöver vi ett stöd av KTH:s ledning så att vi kan fortsätta ha den här fantastiska infrastrukturen. Jag hoppas att Electrumlaboratoriet kan fortsätta med kompetensförsörjningen i form av utbildade studenter och forskare och fler forskningsprojekt, säger han.
Vill skriva en bok och resa
Nu inför pensionen kan Nils konstatera att åren inom KTH har gått fort. Nu blickar han framåt mot en pension med resande, läsande och kanske också nya språkkunskaper. Sen vill han även skriva en bok.
– Den ska handla om bebyggelseutvecklingen i Hässelby villastad. Jag växte själv upp där och har många fotografier från när stadsdelen byggdes om från ett trädgårdsmästarsamhälle till en modern förort. Idag är skogarna jag lekte i som barn borta, så det är konkret att det blivit en stor förändring i området.