"Här kommer jag till ett dukat bord ... "

Ålder: 62

Familj: Hustru och tre söner

Styrelseuppdrag: Post- och telestyrelsen

Sportintresserad: Blev fascinerad av baseboll under en USA vistelse, spelade själv under tio år i Sverige och sedan blev det domarkarriär i lika många år tills det blev för svårt att kombinera med att vara småbarnsförälder. Nu spelar nu golf och är sedan några år förbundsdomare i golf och dömer några elit- och proffstävlingar varje år.

Otippad publikation: Syns inte i bibliometrin, men var med och skrev domarhandboken för basebolldomare - en bok som användes som utbildningsmaterial i domarutbildningen i flera decennier.

– Smeknamnen berodde nog på min grupps täta samarbete med Ericsson där vår forskning bidragit i alla de ”tunga” EU-projekten som lett fram till 3G, 4G och nu 5G. Inte minst har det dryga 20-talet doktorer som gruppen under åren bidragit med till Ericssons forskning och utveckling gett ett viktigt tillskott till svensk mobilindustri. Sen är det väl inte alltid vi har tyckt lika som Ericsson i alla frågor, vilket givetvis pressen tyckt vara intressant att skriva om. Att det har visat sig att vi haft ”rätt” i de flesta frågorna gör inte saken sämre.

Studerade teknisk fysik och elektroteknik

Jens elektronikintresse väcktes när han studerade teknisk fysik och elektroteknik på Linköpings universitet. Direkt efter civilingenjörsstudierna gick han vidare till doktorandstudier. 1984 startades spinoff-företaget SECTRA där han tillsammans med vänner och några av sina professorer utförde konsultuppdrag och utvecklade produkter inom säkerhets- och kommunikationsområdet. Bara fem år senare tyckte de svenska mobilpionjärerna att det behövdes en professur i radiosystemteknik på KTH, en tjänst som Jens sökte och fick.

– När man är 33 år och får chansen på en donationsprofessur på KTH så är det ett erbjudande man inte kan säga nej till. Att börja på en ny professur var mycket likt entreprenörsarbetet på SECTRA - stor frihet att fatta beslut, men inget är givet och du måste göra det mesta själv.

Med en industridonation på fem miljoner kronor blev detta ett startskott för KTH:s kommande storsatsningar i Kista. Där hade telekomindustrin redan etablerat sig, men inte akademin. Det blev en klar utmaning för Jens. Pengarna fanns, men korridorerna ekade tomma. Spola fram bandet och utgångspunkten för etableringen av den nya skolan ”EECS” är helt annorlunda.

– Skillnaden är förstås enorm - här kommer jag till ett ”dukat bord”, till en skola med fantastiska medarbetare och med en väletablerad samverkan med industri och samhälle. Vi blir den största skolan på KTH. Inom flera av EECS-skolans ämnesområden rankas vi bland de 50 bästa universiteten i världen. Den utmaning jag ser är hur vi kan samverka ännu bättre och bli ännu starkare, inte minst på utbildningsområdet.

Influerad av Clayton Christiansens ”The Innovative University”

Om man söker i mediearkiven beskrivs Jens Zander som en visionär inom IT-området. Han nämnde till exempel redan 2003 att Ericsson troligtvis skulle gå från ett elektronikföretag till en systemlösningsleverantör, och nu är vi där. För nya skolan har han följande visioner:

– Jag är influerad av Clayton Christiansens ”The Innovative University” som ger en framtidsbild där universiteten delas in i ett A-lag och B-lag. A-laget är de topprankade universiteten som drar till sig de bästa studenterna, de bästa lärarna och de flesta resurserna. B-laget utarmas på resurser och får ägna sig åt att undervisa med MOOC:ar (som görs av A-laget). För mig är det självklart att KTH ska tillhöra det internationella A-laget av kanske 100-150 universitet och vara topp 20 inom teknikområdet. Det är en tuff utmaning och vi är inte där inom alla områden än.

Kollegialitet, respekt och transparens

Men skolan som kommer att bli KTH:s största har sina utmaningar. Jens ledord är: kollegialitet, respekt, förutsägbarhet och transparens. I en kunskapsorganisation som KTH menar han att det är viktigt att ha stor respekt för den ämnesmässiga kompetens som alla medarbetare besitter.

– Då blir det naturligt att ansvar ligger och beslut tas där kompetensen finns. Därför kommer de nya ”institutionerna” där ämneskompetensen finns att få tydliga och transparenta spelregler som ger stora möjligheter att utforma sin framtid både vad gäller fakultet och ämnesinnehåll i kurserna, men utbildningsverksamheten kräver också central styrning. Främst våra breda utbildningsprogram för civil- och högskoleingenjörer spänner över en rad ämnen och kan därför inte hanteras på en ”institution” som är fokuserad på ett ämne. Därför är det viktigt att de programmen hanteras på skolnivå.

Som KTH:s största skola kommer ”EECS” att ha KTH:s största verksamhetsstöd, ett stöd som spänner över två campusområden och ett flertal byggnader. Samtidigt ska nu hela KTHs verksamhetsstöd ses över.

– Vår utmaning blir att ge ett likformigt och kostnadseffektivt stöd till lärare, forskare och studenter och samtidigt behålla den lokala anknytningen. För mig är det naturligt att ”EECS” som största skola även tar en ledande roll i KTH:s administrativa omdaning.