Till innehåll på sidan

Lär känna Goran, skolcontroller på EECS

Verksamhetsstödets medarbetare

Foto: Moa Hörnquist, KTH
Publicerad 2023-03-28

När inte Goran Seradji trollar med siffror klättrar han på berg och umgås med sin dotter. När han började hos oss i november förra året kände han att cirkeln var sluten – läs varför i artikeln.

Som skolcontroller har Goran hand om ekonomin på skolnivå vilket innebär bland annat budgetsamordning, resultatuppföljning, ekonomisk styrning och presentationer av skolans finanser för till exempel vår skolledning.

Goran klättrar på fritiden

– Jag brukar säga att det handlar om att trolla med siffror. Jag gillar att jobba med siffror, för de har inga känslor! Gillar du inte siffror och Excel är inte controller rätt yrke för dig, säger Goran om sin yrkesroll.

– Du måste också vara en människokännare eftersom du ofta sitter med olika ledningspersoner och presenterar skolans siffror. Det bli ofta många frågor och beroende på vad resultatet visar kommer du med förslag på förbättringar.

Det roligaste med jobbet är att få göra presentationer.

– Jag gillade inte i det början men nu har jag vant mig. Jag gillar spänningen och nervositeteten innan. Det är kul att se hur folk reagerar när man visar siffrorna, man ser hur det tänds små lampor ovanför folks huvuden och det kommer alltid tusen frågor efter.

Har ofta hängt i KTH:s lokaler

Innan Goran började på EECS jobbade han i fyra år på en icke vinstdrivande organisation, Stockholm international water institute, som arbetar med vattenfrågor över hela världen. Innan dess var han konsult.

Under sin studietid på Stockholms universitet hängde han ofta i KTH:s lokaler.  

– Faktum är att när jag pluggade så brukade jag alltid sitta i KTH:s lokaler och plugga, både på Valhallavägen och i Kista, så cirkeln blev sluten när jag till slut hamnade här – det var ödet.

– Jag växte upp i Husby, så det var nära till KTH Kista. Jag skrev faktiskt min D-uppsats i KTH:s lokaler i Kista.

Flydde till paradiset 

Goran kommer ursprungligen från Kurdistan och flydde till Sverige 1992 då han var tio år gammal.

– Efter att ha flytt kriget och jag landade i Sverige i juli månad var det som att komma till paradiset. Jag kände en sådan trygghet och jag tyckte direkt att Sverige var så fantastiskt eftersom du kunde tycka och tänka vad du ville, folk gick inte hungriga och det var inga bomber som föll. Det är något jag är tacksam för!

– Innan vi flydde hann jag uppleva tre krig, nämligen kriget mellan Iran-Irak, kurdiska revolutionen och det första Gulfkriget.

Utövar extremsport

När Goran inte jobbar klättrar han på berg och umgås med sin sexåriga dotter. Han jobbar också som klättringsinstruktör på ett klättringscenter i Akalla och har bland annat klättrat i Sydostasien, Europa och USA.

– Det är en extremsport, så jag har fått tänka om nu när jag är pappa. Jag gör en helt annan riskbedömning. Så fort jag fick veta att jag skulle bli pappa köpte jag hjälm och annan säkerhetsutrustning, så nu klättrar jag till min mammas stora glädje mycket säkrare, avslutar Goran.