Uppföljande muntlig examination för att stävja fusk
När studenterna genomfört obevakade examinationsuppgifter kan det vara bra att arbetet följs upp med någon form av muntlig examination. På denna sida beskrivs bra uppföljande frågor samt förslag på situationer som läraren/examinatorn behöver fundera på före examinationen.
Uppföljande muntlig examination
Redovisningar, presentationer av genomfört arbete är en form av muntlig examination där studenten får möjlighet att visa det arbete som gjorts. Under muntliga examinationer kan studenten komplettera en text med ett muntligt resonemang samt redogöra för att arbetet och kunskapen är studentens egen och inte någon annans. Vad som ska följas upp med en muntlig examination utgår från kursens karaktär och innehåll. Om den muntliga examinationen främst har syftet att stävja fusk kan det vara en fördel att den baseras på ett flertal uppgifter där studenten först vid examinationen får veta vilken uppgift som ska examineras muntligt. För att få inspiration om olika sorters hemuppgifter, se sidan Hemexamination .
Fördelar med uppföljande muntlig examination
Fördelen med denna sorts munta är att den ofta kan vara en kortare tid, då den kan formas för att fastställa om studenten är godkänd snarare än att nyansera fram ett betyg från hela skalan. Studenten har även tänkt igenom huvudfrågan i förväg vilket också gör att muntan kan genomföras snabbare. Den kan också kännas tryggare för studenten att genomföra då förberedelsearbetet har ett tydligt fokusområde och redovisning är en vanligare examinationsform än en fristående muntlig examination, vilket gör att situationen känns bekvämare.
Bra uppföljande frågor
För att verifiera att studenten verkligen förstår det som studenten presenterar bör uppföljande frågor ställas. Om studenten får redovisa helt utan uppföljande frågor fungerar den muntliga examinationen mindre bra, eftersom alla kan repetera in ett manus. Redovisar studenterna i grupp kan de övriga deltagarna få i uppgift att ställa frågor. Det är dock viktigt att inte detta också blir en del som studenterna kan repetera in i förväg.
Ett bra sätt att se om studenten har förståelse för det som presenteras är att be studenten ändra en del av sitt resonemang och diskutera hur det påverkar arbetet. Den student som inte till fullo har förståelse för sitt arbete har svårt för detta. Detta kan naturligtvis även uppstå då studenten presterat på toppen av sin förmåga, vilket gör det viktigt att en examinationsuppgift går att lösa på alla godkända betygsnivåer.
Exempel på bra uppföljande frågor:
- "Om du istället skulle använda en annan metod, är det möjligt? Hur skulle du göra då?"
- "Om begynnelsevillkoren istället är dessa, hur påverkar det slutresultatet?"
Felaktiga svar och utveckling
Det bör tänkas igenom hur läraren ska hantera om studenten svarar felaktigt på en uppföljande fråga eller redovisar en felaktig lösning. Ska läraren avbryta redovisningen och låta studenten få möjlighet att muntligt korrigera det som är felaktigt, eller är studenten direkt underkänd vid en felaktig redovisning? Får studenten Fx, det vill säga möjlighet att komplettera vid ett annat tillfälle? Välj det som passar dig som lärare och kursen bäst.
Om studenten redovisar uppgifter som lämnats in tidigt i kursen är det troligt att studentens kunskaper har utvecklats. Det bör funderas på hur studenten ska få redogöra för sin utveckling. Hur det ska hanteras då studenten vid muntan kan redogöra för ett korrekt mer nyanserat resonemang än vad som skriftligt lämnats in.
Schemaläggning
Då alla studenter naturligtvis inte kan redovisa samtidigt bör läraren planera för några intensiva arbetsdagar för genomförandet av den muntliga examinationen. Även om muntlig examination tar tid att genomföra så är "bedömningsarbetet" desto mindre och många lärare som arbetat mycket med muntor upplever att den totala arbetsbördan blir ungefär likvärdig med en klassisk salsskrivnings. Hur redovisningstiderna fördelas bland studenterna beror på kursens karaktär och antalet studenter. Det kan ofta vara enklare att låta studenterna boka in sig i grupper, så att det inte blir hål i schemat om en student avbokar, men tänk igenom om examinationens frågor passar för att studenterna lyssnar på varandra eller svarar tillsammans. En bra utgångspunkt för redovisningsformen kan vara att ha samma form som studenterna förväntas arbeta i inför den muntliga examinationen. Har studenterna arbetat individuellt passar det oftast bra att de redovisar individuellt. Om studenterna förväntas arbeta i grupper bör studenterna redovisa tillsammans. Vid gruppredovisning och då det planeras att läraren är den som fördelar vem som ska redovisa vad, är det viktigt att tänka igenom upplägget noga och att studenterna är väl medvetna om hur upplägget kommer se ut. Detta upplägg kan annars bli socialt obekvämt.
Gruppindelning
Något att tänka på inför den muntliga examinationen är också om examinationen gynnas av att läraren sorterar grupper, exempelvis efter vilket betyg studenterna arbetar för eller efter vilken nivå studenternas inlämnade lösningar är på. Om läraren väljer grupper kan även studenter med lösningar som känns för lika varandra redovisa tillsammans för att för läraren nyansera varför lösningarna liknar varandra. Det kan också vara en fördel att låt studenterna välja själva, så att de kan redovisa en tid som passar, och i en grupp de är trygga med (men det bör tänkas på att det alltid blir några som hamnar utanför). Ibland kan det helt enkelt vara enklast att slumpa ihop grupper. Det bör dock gärna tillhandahållas fler tider än vad det är studenter, det gör det enklare för studenterna att hitta en tid som passar och reducerar därmed det administrativa arbetet.
Tidsplanering med hjälp av Canvas (Canvas Community, engelska)
