Framtidens utbildning - hur ser den ut?
Hur ser KTH:s utbildning ut om tio år? Hur blir utbildningar än mer relevanta och står sig i den globala konkurrensen? Finns det ett före och efter pandemin i fråga om nya sätt att undervisa och examinera?
Frågorna liksom tankarna är många i ett samtal om förändringsprogrammet Framtidens utbildning.
– Världen omkring oss förändras snabbt. Det måste vi och våra utbildningar förhålla oss till. Pandemin var verkligen en ögonöppnare. Vi får se var vi kommer hamna och hur det kommer påverka pedagogiken. Vi har ju liksom ingen lärobok för det här, säger Anna Burvall som är vice grundutbildningsansvarig, universitetslektor och lärare på Skolan för teknikvetenskap.
Hon får medhåll av Filip Axelsson, chef för utbildningsinflytande på THS och mastersstudent i tillämpad matematik:
– Pandemin har gjort grundjobbet och förändringsoviljan luckrades nog upp då. Nu har vi ett skelett i Framtidens utbildning att bygga upp satsningar på utbildning kring. Dagens studenter har andra förväntningar och efterfrågan på ökad flexibilitet är stor.
Levande campus
En annan central sak, enligt Filip Axelsson, är ett levande campus.
– Tappar man det sociala som student så tappar man studierna.
De 13 principerna för Framtidens utbildning beslutades på försommaren förra året mot bakgrund av forskning som visar att universitet måste vara mer snabbfotade, mer digitaliserade, mer tvärvetenskapliga och ha större studentfokus för att hävda sig i den globala konkurrensen.
– Många upplever sig ha ont om tid. Men hur vi ska använda tiden, göra det mesta och bästa av mötet mellan lärare och student? KTH:s lärare brinner ju för sina studenter och det handlar om att utveckla formaten, säger Joakim Lilliesköld, på Skolan för Elektroteknik och datavetenskap, ledamot i fakultetsrådet och utbildningsnämnden samt programledare för Framtidens utbildning.
Anna Burvall var först en aning tveksam till förändringsprogrammet, men har tänkt om.
– Många tänkte nog- ska man inte få undervisa som man vill längre. Men det handlar snarare om att hantera den situation vi redan är i. Det finns inget facit eftersom det handlar om många olika lösningar beroende på vilken kurs, vilket stadium, vilket ämne det handlar om. Föreläsning kan vara den bästa lösningen - undervisningen bör anpassas efter behov och situation. Att undervisningen också är forskningsnära är ytterligare en aspekt som Filip Axelsson lyfter.
– Det är jätteviktigt för studenterna att få träffa riktiga forskare. Man behöver ju inte ställa olika undervisningsformer mot varandra utan de kan snarare bygga på varandra,
Enligt Joakim Lilliesköld är systematiken viktig och att våga bryta gamla mönster.
Mer interaktivitet
– Forskning visar att man lär in djupare vid ökad interaktivitet till exempel. Men det det kräver ju ett annat engagemang hos studenterna och det kan upplevas jobbigt jämfört med att passivt lyssna på någon som föreläser.
Trion är ense om många saker. Men det handlar också bland annat om att uppvärdera undervisning/utbildning i relation till forskning, hur man utvärderar och kvalitetssäkrar utbildning.
– Det är också viktigt att vi lärare närmar oss varandra mer och vågar dela med oss av både bra och dåliga exempel på undervisningsformer, säger Anna Burvall.
Hur ser KTH:s utbildning ut om tio år?
Alla tre tycker att det är vanskligt att sia om en föränderlig framtid och att ett decennium är både kort och långt.
– Vi har en större palett av undervisningsformer och examinationsformer och mer experimentell undervisning, säger Joakim Lilliesköld.
– Ett flexibelt universitet där studenterna kan förverkliga sina drömmar och idéer för att bygga framtidens tekniklösningar som driver samhällsutvecklingen framåt, säger Filip Axelsson.
– Vi har kommit en bra bit på väg och har ännu tydligare förstått hur vi kan förändra inte minst med hjälp av digitaliseringen. Men det är viktigt att hela tiden ha ett öppet sinne och våga ompröva under gång, säger Anna Burvall.
Text: Jill Klackenberg
Foto: Teresia Kölin