Hannes Alfvéns rön ökar vår förståelse för rymden
![Kung Gustav VI Adolf överlämnar Nobelpriset i fysik till Hannes Alfvén 1970](/polopoly_fs/1.1016980.1601994232!/image/topphoto.jpg)
På 50-årsjubileet för Hannes Alfvéns nobelpris i fysik reflekterar KTH-forskare över hans bidrag till dagens rymdforskning.
Hannes Alfvén betraktas som en av pionjärerna inom området plasmafysik.
– Han upptäckte att det finns en form av elektromagnetisk våg som rör sig genom jordens rymdplasma-omgivningar och solvinden – vågor som han kallade magnetohydrodynamiska (MHD), berättar Andris Vaivads, professor i rymdfysik vid KTH.
Fenomenet, som numera kallas Alfvénvågor, har guidat generationer av forskare inom viktiga områden av rymdstudier, exempelvis gällande norrsken, solvind och strålningsbälten.
– Universum består av mer än 99,9 procent plasma, en slags laddad gas, så rymden är inte ett tomrum. I områden av rymdplasma finns strukturer, och inom dessa finns i sin tur Alfvén-vågor, säger Andris Vaivads.
![Göran Marklund, professor emeritus i plasmafysik vid KTH, och Andris Vaivads, professor i rymdfysik.](/polopoly_fs/1.1016993.1601983132!/image/the%20pair.jpg)
Det mest kända exemplet på vågornas effekt är norrskenet, som Alfvén studerade och beskrev för generationer av fysiker, inklusive sin student, Göran Marklund, som idag är professor emeritus i plasmafysik vid KTH.
Ett annat exempel är solvinden. Den amerikanska rymdsonden Parker Solar Probe är basen för flera av dagens projekt som KTH-forskare arbetar med, bland annat genom att undersöka de mätningar som rymdfarkosten samlar på sig under färden mot solen.
– En av de stora överraskningarna inom rymdforskningen är det enorma flödet av Alfvénvågor med hög amplitud som kommer från solen, säger Andris Vaivads.
En teori är enligt honom att vågorna värmer solatmosfären, som i sin tur driver solvinden och rymdvädret, det vill säga de ständigt skiftande förhållandena i rymdplasma runt jorden.
Text: David Callahan/Katarina Ahlfort
Hannes Alfvéns publicerade rön om magnetohydrodynamiska vågor, MHD: Existence of Electromagnetic-Hydrodynamic Waves . Nature (1942) doi: 10.1038/150405d0