”Det känns fantastiskt att vi kunde hjälpa studenter och forskare så snabbt”

Över ett halvår har gått sedan den så kallade Ukrainagruppen sattes samman på KTH. Tre veckor hade passerat sedan krigsutbrottet och frågorna var många.

– Det var min första dag på KTH och man hade tagit beslut om att forma en grupp som kunde hantera alla de frågor som börjat dyka upp. I det här skedet planerades det för att kunna ta emot en stor flyktingvåg och många visade ett stort intresse för att hjälpa till, säger Fredrik Oldsjö, chef för ledningskansliet och biträdande universitetsdirektör.

I det tidiga skedet visste man inget om vad kriget skulle innebära för studenter och forskare från Ukraina som tvingades på flykt. EU hade tagit ett beslut om att ge ukrainska invånare flyktingstatus och länder runt om Europa höjde sin beredskap.

– För KTH fanns det redan från början en stark känsla av, ”vad kan vi göra”, istället för att se svårigheterna. Med fokus på bildning och vårt samhällsansvar, bestämde vi oss tidigt för att utgå från hur man vill bli bemött i en sådan här situation, säger Katarina Jonsson Berglund, avdelningschef vid avdelningen för utbildningsstöd (EDO) inom det gemensamma verksamhetsstödet.

– Ukrainagruppen gav oss utrymmet att samla frågeställningar, lyfta och ta vidare de utmaningar som dök upp. Under pandemin hade KTH en liknande krisgrupp som vi kunde dra många lärdomar från, som var användbara även här. Det gjorde oss snabba och strukturerade.

Till en början träffades gruppen en gång i veckan för att hitta lösningar och fastställa riktlinjer. Man skapade sidor på KTH:s webbplats för att samla informationen och planerade in en studentträff som hölls på ukrainska.

– Vi var tidigt på tå och försökte hitta vår roll i det här stora pusslet för se var vi kunde hjälpa till inom vårt uppdrag. Vi bestämde till exempel redan från första början att ukrainska studenter som kom till oss inom massflyktsdirektivet skulle hanteras och bemötas som utbytesstudenter långt före den nationella rekommendationen. Då hade vi redan tydliga förfaranden och rutiner att gå på vilket fungerat jättebra, säger Fredrik Oldsjö.

Ukrainagruppen utsåg också tidigt en ansvarig för studentmottagandet, Katarina Jonsson Berglund och en för forskare, Nina Wormbs som är professor vid skolan för Arkitektur och samhällsbyggnad och även ansvarig för KTH:s arbete med Scholars at Risk (SAR).

– Genom vårt nätverk för SAR finns det sedan tidigare ett visst förfarande i mottagandet av riskutsatta forskare. Det är ett intensivt arbete i att klargöra villkor och hitta en match för var forskaren kan få utveckla sin potential inom ramen för KTH:s forskning. Hittills har vi hjälpt en handfull forskare till arbete på ettårskontrakt vilket känns väldigt bra, säger Nina Wormbs.

Just betydelsen att vi som universitet har kunnat vara med och bidra är något som alla är överens om.

– Det här har verkligen visat KTH när KTH är som bäst, jag brukar kalla det för tillsammansarbete. Vi har sett ett stort intresse för att hjälpa till på många olika sätt vilket varit en enorm styrka. Som att vi kunnat hålla välkomstseminarier på ukrainska, då vi sen tidigare har anställda och studenter som pratar språket, säger Katarina Jonsson Berglund.

Fredrik Oldsjö instämmer och fortsätter:

– KTH ska vara stolta över den stora spontana viljan att hjälpa till och samordna hjälpinsatser. Både med insamlingar för ekonomiskt stöd och hjälp vid olika former av mottagande. Det känns fantastiskt att vi så snabbt kunde hjälpa studenter och forskare från Ukraina, så att både studenter och forskare har fått möjlighet att fortsätta sin utbildning och bedriva sin forskning.

Angående kriget i Ukraina – samlad information.  

Text Annelie Englund