Till innehåll på sidan
Kattis Jonson Berglund, chef på avdelningen för utbildningsstöd.
Kattis Jonson Berglund är en av dem som arbetat hårt under våren för att klara omställningen av KTH:s utbildning. (Foto: Marc Feminia)

På jakt efter helhetslösningar

Publicerad 2020-07-01

Som gammal geovetare har Kattis Jonson Berglund förmåga att se de stora linjerna och upptäcka var det glappar. Det har hon haft stor användning av under vårens kris då KTH:s utbildning blev digital nästan över en natt.

Kattis Jonson Berglund är chef på avdelningen för utbildningsstöd och har, liksom många andra- är hon noga med att påtala- arbetat mer eller mindre dygnet runt veckans alla dagar sedan coronaviruset började spridas. Den senaste månaden har dock krisen övergått i planering inför höstens återgång till campusutbildning.

När vi träffas är Kattis Jonson Berglund på språng mellan två zoom-möten. Hon pratar snabbt när hon ger glimtar från vårens arbete – där hon omgående fick en plats som adjungerad i KTH:s krisledningsgrupp.

Redan i januari började det dra ihop sig, utbytesstudenter och personal Kina behövde hjälp att ta sig hem. I februari utökades riskområden till att omfatta fler länder. Fler studenter som nekades att resa ut på utbyte och fler som blev strandade utomlands.

Porträttbild på Kattis Jonson Berglund.
Kattis Jonson Berglund, chef för avdelningen för utbildningsstöd.

Som gammal geovetare har Kattis Jonson Berglund förmåga att se de stora linjerna och upptäcka var det glappar. Det har hon haft stor användning av under vårens kris då KTH:s utbildning blev digital nästan över en natt.

– Vi hade erfarenheten från Hongkong när det gällde att ta hem studenter. Det var bra.

I takt med att viruset spreds allt snabbare avlöste krismötena, presskonferenserna, besluten och rekommendationerna varandra. Jakten på svar och glappfria lösningar intensifierades.

– Jag blev nästan lite lättad när regeringens beslut om distansundervisning kom den 16 mars. Då visste vi vad som gällde och det gällde att sortera, försöka se helheten utan att missa någon detalj och jobba för att det skulle fungera.

Någon frågade henne när hon forsade fram i KTH:s tämligen öde korridorer om det här verkligen var hennes att göra? Som avdelningschef för drygt 130 personer hade hon väl redan fullt upp?

– Man skottar in när det behövs. Är egentligen inte så märkvärdigt och det har verkligen varit ett lagarbete. En slags yrkesstolthet helt enkelt – fungerar inte utbildningen så fungerar ju inte KTH.

Att hon som geovetare varit mycket ute i fält, bland annat på en forskningsstation i svenska fjällvärlden i ödemarken i Australien, tror hon har underlättat krisarbetet. Ormbett, snöstormar och trasiga bilar var några av utmaningarna.

– Du måste hela tiden planera i flera steg och scenarier åt gången. Och det måste gå fort. Att hålla huvudet kallt och lägga känslorna åt sidan är också avgörande. Att vara mätt och klar är inte riktigt min grej.

Arbetsgruppen för utbildningens digitaliseringen lyckades med lärarnas hjälp vända KTH:s utbildning och examinationer i en ny, digital riktning.

– Det har varit fantastiskt att se vilken kraft och kompetens vi har när vi väl måste. Här finns ju massor att bygga vidare på för framtiden, säger hon men efterfrågar också en ökad tydlighet i strukturen kring vad som görs och av vem.

– Tror vi har lärt oss mycket även här. Att kommunicera brett är avgörande liksom att behålla en god samtalston även när det bränner till.

Hur tror du utbildningen kommer utvecklas de kommande tio åren?

– Kanske rullande examinationer, den digitala miljön möjliggör mer individuellt anpassad utbildning uppbyggd i moduler där man väljer det man vill och visar vad man kan.

Text: Jill Klackenberg

Namn: Kattis Jonson Berglund
Bakgrund: Byggnadsingenjör, geovetare och sedan 2003 anställd på KTH:s utbildningsadministration. Chef för avdelningen sedan 2019.
Läser helst: Faktaböcker. Har bland annat två böcker om förändringsledning på nattduksbordet. Men de får banne mig ligga till sig ett tag.
Ska göra på semestern: Så lite som möjligt. Äta glass och gå i skogen. Vara med mina nära. Båda mina föräldrar har varit sjuka i covid-19 under våren så jag längtar verkligen efter att få vara med dem.
Dröm för mänskligheten:Hoppas att fysikerna kan öka takten och jobba lite hårdare med det här med teleportering. Skulle bli mycket lättare att hinna mellan olika möten och dessutom har jag ju halva mitt hjärta i Australien.

Innehållsansvarig:press@kth.se
Tillhör: Aktuellt
Senast ändrad: 2020-07-01