På plats i pandemin, del ett

I en artikelserie med temat "att arbeta på KTH under pandemin" berättar några kollegor, som av olika skäl inte kan jobba heltid på distans, hur det är att vara och arbeta på ett folktomt KTH.

”Det är faktiskt ingen större skillnad”

Per Sköld är tekniker på avdelningen för kärnkraftsäkerhet på Skolan för teknikvetenskap (SCI).

I de två garageliknande labben på KTH campus förekommer temperaturspann från 50 till över 3000 grader. Det kyls med vattenstrålar och det forskas om fjärde generationens reaktorer. Pandemi eller inte, verksamheten ska hållas igång och Per Sköld finns på plats åtta timmar om dagen fem dagar i veckan för att främja säker användning av kärnkraft i Sverige och resten av världen.

– Jag är den enda teknikern här och hjälper forskarna att få ordning på utrustningen inför och under experimenten, säger han och nämner att det faktiskt inte är någon större skillnad jämfört med innan pandemin eftersom han är van att jobba i en liten grupp. 

– Men det är klart att nu behöver vi planera lite mer angående vilka som ska vara på plats vissa tider. Det blir matlåda istället för att äta ute och APT-mötena hålls via zoom.

Per Sköld tar bilen till jobbet istället för att åka kollektivt. Livet lunkar på och han ser fram emot nya utmaningar på jobbet.

– I ett av labben bygger vi upp en relativt stor och avancerad anläggning. Den värms med hjälp av induktion där en induktionsgenerator på 150kW står för värmen och temperaturmätning delvis sker med hjälp av optiska fibrer. Ett spännande och intressant projekt, säger Per Sköld.

Text: Sofia Nyström

”Jag har blivit expert på att äta digital lunch med folk”

Zippy Brandt jobbar som dokumentsamordnare På Skolan för industriell teknik och management (ITM).

När pandemin slog till fick Zippy Brandt ställa om arbetssättet rejält. Nu arbetar hen växelvis på campus och hemifrån, utifrån behov.

Zippy Brandt om hur en arbetsdag kan se ut:

– Jag börjar hemifrån med att läsa mailen för att se att inget brådskande behöver lösas på plats på campus. Därefter passar jag på att hjälpa handläggare eller förbereder någon presentation. Sådant går utmärkt att göra ostört hemifrån.

Efter den värsta rusningen åker munskyddet på och Zippy Brandt tar pendeltåget till campus för att scanna dokument eller arbeta bland hyllorna i arkivet, ibland till sent på kvällen.

– En hel del behöver utföras fysiskt, som att sortera och bedöma handlingar och arkivera signerade dokument. Jag gillar verkligen det taktila i mitt jobb, säger hen.

Zippy Brandt saknar emellertid sina lunchkompisar.

– Många tror att alla arkivarier är enstöringar som trivs bäst nere i mörka källararkiv, men jag är både nördig och social. Jag har blivit expert på att äta digital lunch med folk, men det är förstås inte samma sak som att ses live.

Om framtiden efter pandemin:

– Jag kommer fortsätta jobba tematiskt. Vissa dagar med fysiskt arkivjobb och andra dagar med exempelvis planering. Och så hoppas jag kunna fortsätta arbeta på olika platser. Jag trivs med att byta miljö.

Text: Ulrika Georgsson