”Språkcaféet ger säkerhet och mod att prata svenska”
I september startar åter KTH:s språkcafé för medarbetare via Zoom.
- Alla deltagare hjälper varandra och sammanhållningen är otroligt fin - vi har roligt ihop, säger Eva Lövstedt Panova, tidigare språklärare på KTH som har medverkat som coach på språkträffarna sedan starten.
Eva Lövstedt Panova tycker att muntlig språkinlärning till stor del handlar om att mötas och hon anser att ord ska läras med hela kroppen.
– Man träffas och ser varandra i ögonen. Att använda kroppsspråket blir extra viktigt när man inte behärskar det verbala språket fullt ut.
I vanliga fall sker språkcaféerna i lärarloungen bredvid KTH Bibliotek och det brukar komma mellan tio och femton deltagare. Eva Lövstedt Panova tycker det är ledsamt att pandemin sätter stopp för de fysiska träffarna men konstaterar att ett digitalt språkcafé är bättre än inget alls. Hon tror också att vissa deltagare kan se nya möjligheter med språkträning i det digitala rummet.
Eva Lövstedt Panova har under årens lopp mött många utländska medarbetare på KTH som genom dessa språkträffar fått ökad säkerhet och mod att prata svenska.
– Deltagarna får råg i ryggen att använda språket så att de kan vara med aktivt i diskussioner på fikarasten, betonar hon och konstaterar:
– Man måste vara rätt modig för att våga göra fel. Språkcaféet ger den tryggheten.
Språkcaféet vidgar bilden av Sverige
Saaed Hossein-Nia, forskare på SCI-skolan och bosatt i Sverige sedan elva år deltar ofta på språkträffarna.
– Det har varit en utmaning och en lång process att lära mig svenska och det behövde få ta sin tid att låta språket sjunka in.
Språkcaféet blev ett komplement till de mer teoretiska kurserna i svenska som han gick som post doc på KTH. Han anser att språkcaféet bör vara en integrerad och obligatorisk del av dessa kurser.
– Att lära sig språk är som att lära sig musik. Man behöver behärska både det teoretiska och det praktiska. På språkcaféet övar man språket i praktiken på samma sätt som man övar på sitt instrument, säger Saaed Hossein-Nia.
Han anser att man som forskare är lite i en ”bubbla” när man jobbar inom sitt forskningsfält, oavsett var i världen man befinner sig.
På institutionen där Saaed Hossein-Nia jobbar pratar man för det mesta engelska.
– Man behöver själv aktivt hitta sammanhang där man kan träna sin svenska och prata om vitt skilda ämnen. Det finns ingen bättre plats för det än på språkcaféet, säger Saaed Hossein-Nia och fortsätter:
– På språkträffarna diskuteras aktuella ämnen som knyter an till det svenska samhället och kulturen och man träffar nya medarbetare inom KTH. Det gör att man kommer ur den där ”bubblan” litegrann.
Att höstens språkcafé sker i Zoom tycker Saaed Hossein-Nia inte är något problem.
– Tekniken är inget hinder för dialogen. Dessutom har man ju närhet till lexikon och översättningsverktyg som hjälp när man sitter vid sin dator. Det fungerade smidigt med zoom-caféet i våras.
Text: Marianne Norén