Till innehåll på sidan

"De hör inte hit"

Foto: Ohmydearlife på Pixabay
Publicerad 2021-10-06

Alla har vi nog fördomar, hur mycket vi än försöker gnugga bort dem. Det som betyder något är vad vi gör med dem. Ulrika Georgsson, kommunikatör på Skolan för industriell teknik och management (ITM), tror att kunskap och vilja räcker långt – och att erkänna att vi ibland tänker fula tankar.

En man gick bland borden på en forskningskonferens för att samla ihop talarna. Om de kvinnliga forskarna sa han högt och tydligt ”Nej, de hör inte till oss,” och trodde antagligen på fullt allvar att kvinnorna hamnat i fel fikarum. Den typen av små särbehandlingar kan tyckas oskyldiga, men för kvinnorna var det nog varken första eller sista gången som de förminskades.

Porträtt på Ulrika Georgsson
Ulrika Georgsson, Kommunikatör på ITM.

Även jag har fördomar och dömer människor utifrån deras utseende. Det smärtar att skriva, för jag har alltid kämpat för allas lika värde. När jag till exempel ser en tiggare på T-banan tror jag sällan att det är en KTH-alumn. Och andra gånger håller jag lite hårdare i handväskan enbart på grund av var jag befinner mig. Det går blixtsnabbt och det stör mig att jag inte får upp de associationer jag önskar.

Jag tror att även du har fördomar, hur mycket du än försöker gnugga bort dem. Beteendet har funnits i alla tider och varit livsviktigt för människans överlevnad. Vi har behövt sortera in omgivningen i kategorierna vänner och fiender, osäkert och tryggt för att klara oss. Vår uråldriga hjärna skickar fortfarande blixtsnabba varningar när vi möter något obekant.

Det som betyder något är vad vi gör med informationen och när vi fattar beslut baserade på fördomar kan det få stora konsekvenser. Vi kan utesluta stora grupper, missa viktig yrkeskompetens, skapa arbetsmiljöer där folk mår dåligt och slutar, och bli mindre innovativa på grund av homogeniteten, för att nämna några exempel.

Trösten i det hela är att det finns andra sätt att hantera informationen som hjärnan skickar, om viljan finns där. Både mannen på konferensen och jag går runt med primitiva skittankar i huvudet. Han valde att följa impulsen och säga ”De hör inte till oss”. Jag väljer oftast något annat.

Jag tror att det påverkar mitt beteende att jag känner till problemen och har kunskap om hur utbredda de är. Dessutom vill jag förändra. Så jag skäms över mina tankar, reflekterar över det jag gör och försöker förbättra. Kanske saknade mannen kunskap om ojämlikheter eller viljan att förändra. Kanske visste han precis vad han gjorde och talade utifrån oviljan att acceptera det nya och främmande.

Lyckligtvis har vi kloka chefer på ITM-skolan som vill lösa problem och fatta fördomsfria beslut. De vill reflektera, förändra och förbättra. Det framkom tydligt på vår senaste JML-workshop. De försöker vara medvetna om svårigheter som uppstår när våra fördomar spelar oss ett spratt. Det gör mig varm om hjärtat.

En av våra kloka prefekter uttryckte sig så här:

”Det värsta vi kan göra är att säga att vi inte har några fördomar. Jag vet att jag gör fel ibland och önskar modiga själar omkring mig, som säger till mig när det händer.”

Text: Ulrika Georgsson