Mikael Östling - rankingens krigare
Det är inte enkelt att märkas i bruset av all forskning som publiceras. Prorektor Mikael Östlig har varit på turné hos KTH:s forskningsavdelningar för att få forskarna att lägga lite extra omsorg på hur de publicerar sina resultat och gör dem synliga. Ett arbete som aldrig får vila om man vill vara ett toppuniversitet.
Det finns inga entydiga recept för att vara ett universitet alla vänder sig till, men publiceringar är onekligen ett sätt att visa upp sig och ta plats i forskarsamhället, inte bara för den enskilde forskaren utan även för KTH. Hur lyckosamt man publicerar är även en parameter i hur ett universitet rankas. Under våren har KTH:s prorektor Mikael Östling därför haft Zoom-träffar med KTH:s institutioner för att få igång debatten om hur man bäst publicerar och sprider forskningsrön.
– Träffarna är inget läxförhör. KTH-ledningen har ingen entydig strategi som forskarna måste följa. De flesta vet ju bäst hur deras vetenskapsområde fungerar, hur man gör bestämmer varje enskild grupp. Däremot kan alla hela tiden vässa sig, hitta inspiration hos universitet som är duktiga inom sitt område och fundera på vad man kan lära sig av. Jag vill väcka frågor som leder till ett systematiskt tänk kring hur och var man publicerar - och hur man populariserar forskning så att den når ut till allmänheten.
Publiceringsdata blir allt viktigare
Själv har Mikael Östling genom åren publicerat mer än 500 vetenskapliga artiklar inom elektronikområdet (och har ett H-index på 49, enligt Google Scholar). Sedan han kom till KTH på 80-talet har han fått se hur publiceringsdata vuxit i betydelse, speciellt märkbart efter millenniumskiftet, menar han.
KTH-ledningen initierar nu ett arbete för att se över resursfördelningssystemet. Idag fördelas en liten penningpott till forskningsavdelningarna baserad på en formel som inte är helt transparent. Mikael Östling är tveksam till upplägget med penningstöd – det motiverar inte forskarna att publicera på smartast tänkbara sätt, menar han.
– Det ska inte handla om antalet publiceringar, det är inte något mått på excellens, ofta kan färre men mer betydelsefulla papper vara bättre.
Mikael Östling önskar exempelvis att KTH blev bättre på att publicera tvärvetenskapligt. Idag publiceras så mycket forskning att brusnivån är extremt hög - det ska mycket till innan man får uppmärksamhet utöver det vanliga.
– Kraven på banbrytande forskning har ökat. Vissa enskilda resultat blir helt enkelt inte tillräckligt intressanta för sig själva. Men om man sätter ihop dem med delar från olika områden till någonting större – då kan man få revolutionerande resultat.
Mikael Östling tycker det är viktigt att inspirera forskarna att bli bra på att berätta om sin forskning även för allmänheten. Då måste man våga popularisera sina resultat, använda modernare kommunikationssätt, som exempelvis video och sina sociala nätverk och egna kanaler.
Att förklara sin forskning och dess impact är emellertid inte alltid det enklaste, men av stor vikt för att kunna ta del av de stora EU-anslagen. Därför ligger Research Support Office, RSO, i startgroparna för att erbjuda skrivhjälp till de här anslagen.
Stor blandning av medarbetare
Träffarna med institutionerna är snart avslutade för den här gången, men de har varit givande, menar Mikael. Han har imponerats över att ha mött en så stor blandning av medarbetare – både ”professorsgänget”, men också forskare i början av sin karriär.
Inte minst uppskattar han de uppriktiga diskussionerna mellan KTH:s ledning och forskargrupperna:
– Man lär sig hur folk tänker och vad de ser av ledningen. Det finns ett behov av ’riktig’ kommunikation för att vi ska förstå varandras förutsättningar. Risken är annars att den enda kontakt man har uppåt i organisationen bara består av formaliainformation.
Vad blir då nästa steg i projektet med att vässa KTH:s publiceringar? Planen är att ständigt utmana forskargrupperna och hålla koll på framstegen.
– Du kan komma tillbaka till en forskargrupp om två år och då har konstellationerna förändrats. Precis som det kommunikativa landskapet. Det är ju tjusningen med KTH: med sin genomströmning av människor förändras det hela tiden. Så det finns inget slut på det här arbetet.
Text: Anna Gullers