Mötesidolerna i mitt liv

För en tid sedan berättade en vän om ett olustigt Zoom-möte. Alla forskare i det digitala rummet välkomnades av arrangören med ett glatt ”Hej Olle”, ”Hej Sara”, men när min vän och hennes kommunikatörskollegor kom in i mötet var det tyst. Första gången bortsåg hon från det, men det blev en andra och en tredje gång, och mönstret blev tydligt. Dessutom hoppade man över kommunikatörerna när det var dags att gå laget runt. Märkligt, för i digitala möten behöver du inte ens känna personen för att hälsa med namn.

Det här är bara ett exempel på ett dåligt möte. Själv tänker jag på en del ”workshops” som jag har varit med om – detta inkluderande ord som signalerar samarbete, verkstad och någon typ av aktivt arbete  – men som i själva verket har slutat i en evighetsmonolog med frågestund på slutet.

Men, den här krönikan ska inte fastna i dåliga exempel, utan i goda; och när jag letar i mitt minne hittar jag lätt min topplista över skickliga mötespersoner i mitt arbetsliv. Här kommer den.

1. Stefan – kung av stand-up-möten

15 minuters ståmöte varje morgon var Stefans grej. En snabb titt på siffrorna, sedan gick vi laget runt och alla fick nämna en arbetsuppgift för dagen. Ibland behövde marknadsavdelningen snabbt styra om en kampanj för att flanellskjortor synts på en kändis i TV dagen innan. Andra gånger hade någon häcken full och bad om hjälp för att hålla deadline. Hade man tur (eller otur) höll Stefan ett av sina brandtal om att gå sin egen väg och att likna Goliat som utmanar jätten, och ståmötet drog över med en timme.

2. Sara – vän av ordning

Redan i introduktionen på mitt nya jobb meddelade Sara att man här kallar till möten enligt SMARRT-principen.

Syfte
Mål
Agenda
Roller
Regler
Tidsramar

På Saras enhet fanns det möten för det mesta, men de var tydliga och effektiva. Snabba avstämningsmöten varje vecka som kunde användas vid behov. Hej-hur-är-läget-möten varje morgon som var till för trevligheter, förmöten, eftermöten, brainstorming-möten och styrelsemöten. Alltid var det tydligt vad mötet skulle innehålla och självklart slutade vi i tid.

3. Jan– den rättvisa mötesledaren

I Jans möten har jag alltid känt mig sedd och betraktad som en viktig person (trots att jag bara är kommunikatör…). När jag berättat något har han bekräftat genom att upprepa och ställa frågor. Jan går förstås demokratiskt laget runt så att alla får komma till tals och kommer dessutom ihåg vad folk har sagt. Bara en sån sak!

4. Björn – den generöse mötesdeltagaren

Björn är den exemplariske mötesdeltagaren. Ja, jag tycker att det spelar roll inte bara hur mötesledaren beter sig, utan även övriga personer i rummet. Björn är inte rädd för att ställa dumma frågor och inte heller obekväm med att kontrollera fakta som han sedan delar med gruppen. Generös och modig, men utan att trampa i klaveret och ta över rummet.  

5. Cécile – den ambitiöse lära-känna-chefen

Cécile var den ambitiösa nya chefen som ivrigt ville göra lära-känna-lekar med oss trots att vi var någon helt annanstans på mognadsskalan. Som vän av metakommunikation och teambuilding ville hon stämma av hur vi skulle kommunicera, hur ofta vi ville ha möten och gjorde övningar för att mjuka upp oss. Men vi, ett gäng 20-åringar på en av våra första arbetsplatser, var långt ifrån mogna för det. Det blev pannkaka av alltihop och mest pinsamma fniss när vi skulle måla tavlor med förbundna ögon tillsammans. Hon är på listan tack vare sitt stora engagemang.

När jag tittar på listan skäms jag lite över mina möten genom åren. Jag har en hel del att lära, men jag inser också att man sällan är bra på allt. Kanske kan jag få lov att vara den byråkratiske mötesledaren medan någon annan kan vara inspiratören. Vem är du eller kanske snarare vem vill du vara på framtida möten?

Text: Ulrika Georgsson