Tack Södertälje – nu vänder vi blad

Du är en av de som varit med längst på KTH Södertälje, och har arbetat på olika adresser och campus i Södertälje sedan 90-talet. Minns du några särskilda höjdpunkter?

– Kungaparet som närvarade vid invigningen av ny skolbyggnad 1989.

– När två studenter från högskoleingenjörsprogrammet Elektroteknik med inriktning industriell ekonomi och produktion får 2003 Wimanska priset för exjobbet om ”Ekonomiska och tekniska konsekvenser vid införandet av blyfria lod i tillverkningen av kretskort.”

– Dessutom tilldelade Sveriges Ingenjörer oss år 2000 priset som Sveriges bästa teknikutbildning för vår IOD-inriktning på maskinprogrammet (TIMAS). Då blev vi 2 000 000 kronor rikare!

Vad är du mest stolt över från KTH Södertälje?

– Att vi har kunnat använda småskaligheten till vår fördel för att skapa en nära och personlig kontakt med studenterna. Vi har pratat med dem i korridorerna, ofta lärt oss deras namn och ibland deltagit på gasquerna till och med.

Vad ser du mest fram emot till hösten?

Att som ”lillebrorsan från landet” få komma med ”de stora grabbarna” på Valhallavägen :) 

Du har under senaste året börjat jobba med nya kollegor på KTH campus i Sing-sing. Hur känner du kring att byta arbetsplats?

– När vi fick reda på att vi skulle få nya arbetsplatser tänkte jag först: ”Nej, jag vill inte!” Sedan insåg jag att jag inte borde vara så negativ utan att ha testat. Efter att ha fördelat tiden 50/50 mellan Södertälje och Stockholm sedan i höstas har jag insett att det har fungerat bra. Jag pendlar en bit med tåg och oftast har jag kommit fram utan större förseningar. Något som känns trist är att vissa kollegor väljer att sluta eller börjar på annat campus. Dem kommer jag att sakna!

Har ni arbetat på ett annat sätt på campus Södertälje?

– Mina arbetsuppgifter ser i stort sett likadana ut. Den stora skillnaden är att vi har jobbat närmare varandra i Södertälje och att vi haft lärare i samma hus, så hade man en fråga var det bara att gå en eller två trappor upp. Sedan ska jag vara ärlig med att säga att det inte är lika ”mysigt” på kontoret i Sing-Sing om man jämför med i Södertälje ;)

Vad ser du mest fram emot till hösten?

– Jag ser fram emot att slippa flänga mellan Södertälje, Stockholm och hemmakontoret i Strängnäs. Att inte behöva tänka på vart jag har mina saker jag behöver för dagen, vilket nu gör att ryggsäcken kan bli ganska tung. När jag väl bara har ett kontor i Stockholm vet jag att mitt material ligger där.

Du är forskare inom produktionslogistik och arbetar vanligtvis med partner i Södertälje. Vad kommer flytten att innebära för ditt dagliga arbete?

– Jag ser både möjligheter och vissa utmaningar. Flytten kommer sannolikt stärka samarbetet inom vår avdelning IPU, särskilt genom delade labbmiljöer med andra forskargrupper. Det är värdefullt för produktionslogistik, som bygger på ett starkt produktionssystemperspektiv. Närheten till andra avdelningar på KTH kan också främja samarbetet med andra KTH-forskare.

– Samtidigt är jag orolig för att förlora den nära kontakten med viktiga industripartners i Södertälje, som Scania och AstraZeneca. Närheten har gjort det enkelt att boka möten och ta emot besök. Vi kommer självklart att fortsätta samarbeta, men dynamiken kan förändras något. Jag är dock övertygad om att vi anpassar oss till planerade besök och digitala möten.

– I det dagliga arbetet kommer mycket att vara sig likt. Jag fortsätter samarbeta med kollegor, studenter och industrin. En kortare pendling är ett klart plus! Jag kommer sakna det avancerade labbet och den välbekanta miljön i Södertälje, som var min första arbetsplats i Sverige.

Vad ser du mest fram emot i höst?

– Jag ser fram emot att komma igång med experiment i de nya labben och att samarbeta närmare med kollegorna på hela IPU. Jag hoppas också kunna engagera mig mer i KTH-gemensamma initiativ och utforska nya synergier som den nya platsen möjliggör.

Du är verksamhetscontroller och var med under KTH Södertäljes mest expansiva fas när ni flyttade in i Södertälje Science park och strax därefter fick era första doktorander. Vad är du mest stolt över från den tiden fram till flytten nu i juni?

– Det jag är allra mest stolt över från den här resan är hur vi tillsammans lyckades bygga upp ett helt nytt campus med nya utbildningar, spännande forskning och en välfungerande administration. Det som verkligen har präglat hela den här resan är att alla har hjälpts åt – oavsett roll eller bakgrund.

Vad ser du mest fram emot till hösten?

– Att hela institutionen samlas och att få lära känna kollegorna i Stockholm. Jag tror det skapar bättre förutsättningar för samarbete, kunskapsutbyte och gemenskap!

Du är chef för en av de enheter som flyttar från Södertälje till KTH Campus i sommar och har varit det sedan den första utredningen om satellitcampus. Hur har det varit att leda under de här tre åren?

– Turbulent och osäkert. För tre år sedan kunde jag inte föreställa mig den här utvecklingen. Det är tråkigt men förståeligt att flera medarbetare valt att byta jobb. Institutionen har lagt mycket tid på campusutredning, flyttplanering och tidigare en omorganisation. Det har varit många förändringar på kort tid, och även om besluten kan ge fördelar på sikt har det varit arbetskrävande att hantera allt parallellt med det dagliga arbetet.

Hur ser du på möjligheterna nu när verksamheten samlas i Stockholm?

– Ekonomin kommer fortsatt vara en utmaning, men vi får betydligt lägre hyror och bättre förutsättningar. Jag hoppas vi kan hitta fler synergier i undervisning och forskning nu när vi arbetar närmare varandra. I Stockholm tror jag dessutom vi kan få bättre söktryck till de program vi ger kurser till, vilket förhoppningsvis också ger bättre genomströmning.

Vad ser du mest fram emot i höst?

– Att kunna blicka framåt och arbeta i en gemensam, positiv miljö. Flytten och omorganisationen har tagit mycket energi, men framöver är det mycket som kommer bli enklare i vardagen. Nu ser jag fram emot att hela institutionen samlas på en plats, vilket möjliggör fokus på kvalitet och ekonomi. Och med en stabil ekonomi kan vi börja anställa igen – något som är avgörande för institutionens fortsatta utveckling.