Två institutioner blir en

Magnus, varför slår man ihop IIP och HPU?

– Hela syftet är att stärka produktionsområdet inom KTH. Vi har haft två institutioner som båda till stor del arbetar mot samma målgrupp, med samma samhällsutmaningar och inom samma forskningsfält. Nu kan vi skapa kritiska massor. Dessutom bli utbildningen inom produktionsområdet starkare genom kompletterande kompetenser och infrastruktur.

Varför är det bra för ITM?

– Vi får en samlad institution för produktionsområdet, dessutom får den ungefär samma storlek som övriga ITM-institutioner. Förhoppningsvis kan utbildning och forskning vid KTH Södertälje också bli ännu mer integrerat i KTH:s övriga verksamhet genom detta.

Vad skulle du säga blir nya institutionens styrka?

– En styrka är att vi kan kommunicera en samlad institution för produktion och tillverkning, internt och externt. Vi kan visa upp en samlad expertis inom allt från produktionsteknik på maskin- och processnivå, till produktionssystem på fabriksnivå. En styrka, som också är en utmaning, är den nya institutionens bredd. Vi har kurser i ett tiotal utbildningsprogram: tekniskt basår, civilingenjör, högskoleingenjör, master och forskarutbildning; vi har omfattande experimentella miljöer för både utbildning och forskning; vi är på två campus; och vår forskning bygger på en mycket tät samverkan med många industriella parter. Det ger en enorm styrka om vi kan arbeta tillsammans.

Hur gör man för att hålla ihop en institution som finns i två olika städer?

– Det tror jag blir en av de stora utmaningarna. Vi måste se på vad det är viktigast att samverka inom och vad som drivs effektivast lokalt. Vi kommer givetvis ha viss gemensam struktur och också forum för hela institutionen att samlas i. Det vore också bra om man kan se båda platserna som möjligheter. Att sitta i Södertälje när det är bäst och i Stockholm när det är bäst.

– Samtidigt ska vi inte förstora frågan om avståndet. Vi är många i Södertälje som pendlar från Stockholm, och efter att ha själv gjort det i fyra år kan jag säga att jag får 45 min ostörd arbetstid på pendeltåget från centralen, följt av 15 min promenad genom en faktiskt ganska mysig svensk småstad. Och när är jag är framme kan jag sitta i några av KTH:s finaste kontorsmiljöer. Det är värt att prova!  

Har ni några planerade aktiviteter så alla ska lära känna varandra?

– Vi börjar med lanseringen av den nya institutionen den 9 juni, dit all personal på båda institutionerna är inbjudna. Vi ska också ge tid till lite lära-känna-varandra-mingel. Vi har ju också arbetsgrupper som har en yrkesmässig dialog för att lära känna varandra. Men jag ser också 9 juni som en start på arbetet med att skapa institutionen. Vi kommer att behöva arbeta vidare med att lära känna varandra för att dra nytta av varandras styrkor.  

Vilka utmaningar finns i det här projektet?

– En ständig utmaning vid KTH, upplever jag, är att ha resurser och tid för att utveckla samtidigt som vi levererar. På gott och ont är det ofta samma personer som ska göra både och. Båda institutionerna är fullt upptagna med att leverera utbildning och forskning av hög kvalitet, vilket sammanfaller med en rad andra interna utvecklingsprocesser, etableringar och genomgångar. Samtidigt händer det mycket som är positivt och utmanande inom den tillverkande industrin kring hållbarhet, cirkularitet, elektrifiering, digitalisering etc, som påverkar både innehåll och form på forskning och utbildning. Det finns så mycket vi skulle vilja ta in i denna sammanslagning, men vi får också se det som en start på ett mer långsiktigt arbete.  

Man kan ju rösta om vad den nya institutionen ska heta – har du skickat in ett förslag?

– Vi har haft en röstningsfunktion via vår interna hemsida för sammanslagningen, och den är nu avslutad. Vi fick in ett 15-tal namnförslag som vi nu diskuterar i olika forum. Det finns många aspekter att ta hänsyn till när vi diskuterar namn på en institution.

Berättat för: Anna Gullers