Bakgrund – initieringen av förändringsprogrammet Framtidens utbildning

Sammanfattning

Under en lång tid har universitetens och högskolornas värld sakta förändrats. Digitaliseringen, teknikutvecklingen och den globala samhällsutvecklingen har förändrat världskartan inom högre utbildning. Det har inneburit nya former för kurser och program, nya aktörer och nya beteenden hos studenter och de som söker utbildning och kompetensutveckling på alla nivåer av utbildning. De universitet som leder utvecklingen av ingenjörsutbildning ligger inte självklart längre i Nordamerika och Västeuropa som tidigare har varit fallet, utan allt oftare i Latinamerika och Sydostasien. Det var länge sedan universiteten hade monopol på avancerad utbildning och forskning. Vid sidan av de etablerade universiteten har nischade aktörer tagit plats: Allt i en värld som blir alltmer digital, alltmer lättillgänglig och alltmer konkurrensutsatt. Det är förutsättningsomvälvande det med, men inte lika påtaglig som en pandemi och betydligt lättare att förneka eller ignorera eftersom förloppet har varit långsamt.

Våren 2020 slog dock Covid-pandemin till med full kraft. Över en helg tvingades lärare på KTH och andra lärosäten att övergå från salsundervisning till digital undervisning och examination. Det krävde en enorm arbetsinsats av lärare och ett omfattande administrativt stöd. Vi lärde oss vilken kraft, förmåga och kreativitet hela organisationen kan uppbringa när så krävs, när inget alternativ finns. Pandemin var en uppenbar förutsättningsomvälvande händelse och högst påtaglig kris, och som en sådan svår att bortse från. Pandemin var global, och det är inte långsökt att tänka att många andra universitet också fick lärdomar som de nu tar tillvara för att utveckla sin utbildning.

Det är dessa scenarier och skeenden som ligger bakom KTH:s Utbildningsnämndsuppdrag från rektor att initiera projektet Framtidens Utbildning och detta är avrapporteringen från det arbetet. I och med omställningen p.g.a. pandemin ser vi att mycket arbete och lärande har gjorts, och mycket av det är värt att ta vara på för att KTH ska utveckla både kvalitet och pedagogik så att verksamheten står bättre rustad för framtiden. Det är viktigt att poängtera att KTH har många goda exempel på utbildningsaktiviteter som passar framtidens ledande arkitekt-, lärar- och ingenjörsutbildning, men det finns också mindre goda exempel där undervisningen upplevs som daterad (återkoppling från KTH:s karriärenkät[1]). För att fortsätta vara ledande och relevant måste den pedagogiska lägstanivån höjas och fler lärare behöver både anamma beprövad praxis och bidra till att leda utvecklingen framåt. Och det finns många goda exempel inom KTH att dela erfarenheter och kunskap ifrån.

Under arbetets gång har över 10 workshoppar genomförts med lärare, studenter, administrativ personal, strategiska partners och arbetsmarknadens parter, Därutöver har återkoppling getts från Chalmers och NTNU i Trondheim. Sammanlagt rör det sig om över 120 personer som aktivt bidragit i arbetet. Bland resultaten återfinns ett antal karaktärsdrag som anses viktiga för KTH, både sådana som finns på plats och sådana som måste utvecklas för att säkra KTH:s position som ett av världens ledande universitet. För att systematiskt arbeta med att utveckla KTH föreslås 13 olika principer inom 5 tematiska områden som skall forma arbetet. Dessa områden fångar in 1) studenternas lärande och den pedagogiska miljön, 2) lärandemiljö – fysisk, digital och psykosocial, 3) utvecklade färdigheter och förmågor, 4) utbildningsdesign och livslångt lärande, och 5) stöd, administration och kvalitetsutveckling.