”Det är väldigt givande att vara lärare på de här kurserna”
Antalet vidareutbildningskurser på KTH ska bli fler. Men hur ska man tänka när man sätter ihop en kurs för personer som är ute i arbetslivet? Mikael Forsman, professor i ergonomi delar med sig av sina erfarenheter.
Mikael Forsman är professor i ergonomi på CBH-skolan, som tidigt var ute med att ta fram vidareutbildningskurser. I höst erbjuder man hela nio kurser inom området ergonomi och arbetsmiljö. Kurserna är till största delen på distans för att det ska vara flexibelt för den som arbetar samtidigt, och för att man ska kunna delta oavsett var i landet man bor.
Vad motiverar dig att skapa vidareutbildningskurser?
– Det är väldigt givande att vara lärare på de här kurserna, man känner sig otroligt uppskattad. Många tackar efter föreläsningarna. Deltagarna kommer från olika håll, vi får bra studentgrupper och jag har själv lärt mig jättemycket trots att det här är mina områden.
– Visst är det alltid jobbigt att sätta ihop och hålla kurs första gången, men det blir ju lättare sen. Flera av kurserna som vi har till hösten, hade vi även förra året, så nu känns det enklare – nu blir det bara några förbättringar.
Finns dina kurser redan som en del i ett program eller gör du dem från grunden?
– Det är inte exakt de kurser vi redan har, utan de här är kortare och hålls på svenska. Man måste börja med att fundera på vad som är intressant för målgruppen. Därefter funderar jag på vilka lärare jag vill ha med och vilka gästföreläsare som passar, och ser till att de är lediga såklart. Det är uppskattat med lärare ifrån industrin, och har ju blivit enklare att engagera sådana lärare nu när vi kör på Zoom.
Hur får man rätt studietakt på kursen?
– Det gäller att komma ihåg att det inte är programstudenterna vi gör kurserna för. Här är det viktigt att inte ha en alltför hög studietakt, de flesta har ju ett arbete och många har familj. När man sätter ihop studieplanen är det bättre att ha kortare kurser, exempelvis tre 2,5-poängskurser, då är det fler som orkar ta sig igenom kursen i stället för att ha en 7,5-poängskurs. Och det är bra att boka in träffarna på en fast tid så man känner igen sig, det blir lättare att planera sin tid på så vis. Klockan 15-17 på eftermiddagen brukar vara en bra tid för Zoom-träffar.
Hur fungerar examinationen?
– Examinationen på våra kurser är inlämningsuppgifter och presentationer av egna projekt, ofta i kombination med en hemtenta som får ta lite tid. Vi har också haft kontinuerliga examinationer. Det här handlar om att ge de som arbetar lite mer flexibilitet, alla kan kanske inte närvara vid en fast tentatid. För att minska den egna arbetsbördan som lärare kan man överväga att slopa betygsskalan och i stället ge godkänt eller icke godkänt. Det är viktigt att redan i välkomstbrevet göra klart vilka träffar som är obligatoriska för att få godkänt på kursen.
Kan man göra alla moment på distans?
– Att göra praktiska moment, som laborationer, på distans är en utmaning. Vissa demolabbar gör vi på zoom, sedan får deltagarna tolka mätvärdena på egen hand. Och vissa labbar, som tex handlar om att mäta sin puls, går ju att göra hemma.
– Vi har märkt att grupparbeten är svårt att få till, kursdeltagarna har ofta svårt att hitta tider då alla i en grupp kan delta. I stället får de göra egna arbeten som sedan presenteras och diskuteras i mindre grupper.
Vilken slags sökande får ni?
– Det varierar stort, liksom kunskapsnivån; en del har redan arbetat inom området medan andra är närmre eller fortfarande i sin högskoleutbildning. Vi har deltagare som är allt från förskolelärare till HR-personer och byggnadsarbetare. Men det blir väldigt intressanta diskussioner med allas olika erfarenheter,
– Man ska också ha med sig att det är få sökande som faktiskt dyker upp på de här gratiskurserna. I höstas hade vi, som exempel, 34 sökande på en kurs, 18 kom till någon träff och 10 tog examen. Det är generellt fler som hoppar av kurserna under kurser med fler högskolepoäng.
Nedtecknat av Anna Gullers