Transformation av Naturvetenskap och Teknikutbildning för Antropocen-eran

Kan du berätta lite om din bakgrund och din roll i projektet för hållbarhetsutbildning?

Jag är utbildad datavetare och lärare. Under mina studier inom datavetenskap har jag haft många funderingar kring datavetenskap och universitetsutbildningar och upplevt mina studier som överlag ganska dåliga. Jag förstod ofta inte meningen med det vi gjorde och hur jag som datavetare skulle kunna bidra till en bättre värld på ett icke naivt, allt för teknooptimistiskt sätt. Sedan 2011 har jag forskat om högre utbildning, specielt teknikutbildningar. Jag har studerat vem studenterna inom datavetenskap blir under sina studier och hur de formas genom normer och värderingar som skapas och reproduceras i våra utbildningar. Jag har då sätt hur studenter blir uppmuntrade till att ge upp bredare, tvärvetenskapliga intressen, samt viljan att hjälpa människor och bidra till världen.

Vad var den främsta anledningen till att du valde att delta i detta projekt och vad hoppas du att uppnå genom det?

Projektgruppen består av sex forskare och utbildare som har mycket och diverse erfarenhet med naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Alla tillsammans ser vi att det finns grundläggande problem i naturvetenskapliga och tekniska utbildningar och har olika insikter och metoder för hur utbildningen skulle kunna göras på andra sätt. Det känns väldigt meningsfullt och utvecklande att vara en del av och bidrar till den gruppen. Det kommer att ge mig nya möjligheter att jobba med utbildningstransformation på KTH.

Vilka specifika utmaningar eller problem inom naturvetenskap och teknikutbildning syftar projektet till att lösa?

Decennier av forskning har kritiserat teknik- och naturvetenskapliga utbildningar för snäva normer och värderingar som marginaliserar eller exkluderar människor och perspektiv. Till exempel har teknikutbildningar kritiserats för att de reproducerar snäva sätt att diskutera teknisk utveckling, där komplexiteten i kopplingen till de samhälleliga frågorna ses som irrelevant. Områden som berör kulturella yttringar som subjektivitet, empati och kreativitet marginaliseras, vilket begränsar möjligheterna att adressera samhälleliga utmaningar. Utbildningar i westländerna, speciellt inom naturvetenskap och teknik, skapar distans mellan människan och omvärlden och producerar en bild av människan som någon som har kontroll över omvärlden som objekt. Det vill säga att det finns ett dominerande sätt att göra och veta naturvetenskap och teknik som studenterna socialiseras med, som är begränsande och kan ses som möjliggörande för de problemen vi har i Antropocenen, t ex exploatering.

Hur ser du på projektets långsiktiga påverkan på högre utbildning och samhället i stort när det gäller hållbarhetsutbildning?

Jag hoppas att projektet bidrar till en transformation av utbildning. Inom projektgruppen kommer vi att lära oss om vilka behov lärarna har att jobba med förändring, vilka sorts förändringar som kan åstadkommas genom att samskapa, och hur högskolepedagogiska insatser kan vara till stöd till lärarna. Det här projektet kommer även att stärka samarbetet kring högskolepedagogik mellan universiteten i Stockholm (Stockholm Trio).

Har du några råd eller insikter att dela med dig av till andra lärare som vill engagera sig i hållbarhetsutbildning?

Var med i projektet! Det blir en unik möjlighet att lära sig av en grupp personer som har forskat om utbildning och jobbat med pedagogisk utveckling för hållbarhet, samt andra lärare som är intresserad av att utveckla sin utbildning för hållbarhet. Det som är unikt är att du kommer att få stöd även under själva genomförandet av nya moment och att utvärdera dem för att förstå hur de nya momenten kan förbättras. Det finns även andra relevanta högskolepedagogiska kurser som ger stöd att reflektera över sin egen utbildning och lära sig om utbildning för hållbarhet (läs mer på Högskolepedagogiska kurser ). Det kan kännas tungt att se utmaningarna i ögat men du är inte själv och det finns många människor som experimentera med att göra utbildning på nya sätt. Det är bra att söka kontakt till sådana människor och samarbeta. En sådan grupp på engagerade lärare på KTH är priU-gruppen för hållbarhet och jämställdhet (som har träffats tillsammans på senaste tiden). 

Läs även debattartikel Universitetsläraren om hur sveriges ingenjörsutbildningar behöver utvecklas enligt forskningen Så kan regeringens satsning stärka Sveriges ingenjörsutbildningar  som Anne-Kathrin ha bidragit till.