Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Smart avfallshantering på KTH sparar pengar

Porträttbild: En man och en kvinna klädda i mörkablå täckjackor med ryggarna snett mot varandra.
Conny Sandbrink Fält och Sabine Micksäter. Foto: Jackie Hellsten.
Publicerad 2024-04-26

KTH:s avfallshantering är god, men medarbetare och studenter kan bli bättre på att källsortera. Det säger Sabine Micksäter, hållbarhetsstrateg på Sustainability Office. Källsortering skulle minska kostnaden för bortforsling av avfall.

– Att jobba mer med cirkulära flöden där avfall betraktas som en resurs bidrar också till att sänka de övergripande utgifterna och KTH:s klimatavtryck.

Just nu förbereds en central miljöstation på KTH Campus. Därtill finns det 36 mindre avfallsrum på området.

– När den centrala miljöstationen står klar minskar avfallstransporterna på campus. Det kommer att medföra en kostnadsbesparing, säger Conny Sandbrink Fält, gruppchef för hantverksgruppen inom verksamhetsstödet.

Källsorterat samt farligt avfall räknas som verksamhetsavfall och hanteras av KTH, till skillnad från matavfallet som Akademiska Hus tar hand om.

Sänkta kostnader med källsortering  

– KTH betalar årligen 1,2 miljoner kronor för bortforsling av avfall. Det finns vinster att göra genom att källsortera rätt eftersom KTH får ersättning för wellpapp, trä, metall och glas, menar Conny Sandbrink Fält.

– Studenter och medarbetare ansvarar för att källsortera sitt eget avfall, men det är en utmaning att få alla att göra det.

Sabine Micksäter arbetar bland annat med KTH:s efterlevnad av lagar och förordningar inom avfallshanteringen.

– Utmaningen kan bero på att studenter och medarbetare inte vet hur man ska göra eller vem man ska fråga. Det kan också vara så att vissa personer inte tror att källsortering spelar någon roll, utan att allt ändå blandas samman i slutändan. Det stämmer inte alls.

– Felhantering av det farliga avfallet ger de värsta arbets- och miljökonsekvenserna, betonar Sabine Micksäter.

En stor del av KTH:s verksamhet använder produkter som klassas som farligt avfall. Till farligt avfall hör kemikalier, batterier, elektronik och biologiskt avfall.

Sabine Micksäter poängterar att KTH Campus ligger nära en nationalstadspark som är känslig för exempelvis kemikalieutsläpp.

– Alla som ska vistas i labb måste gå en utbildning inom kemikaliehantering för att ens få tillträde till labbmiljöer. KTH har rutiner för hantering av det farliga avfallet, men rutinerna behöver efterlevas i större utsträckning, konstaterar Sabine Micksäter.

Avfall kan betraktas som en resurs

Avfall klingar egentligen negativt tycker hon. Istället behöver vi alla börja betrakta avfall som en resurs som går att återbruka eller återvinna i första hand.

– IT-produkter som är utrangerade lämnar vi in till ett företag som fixar till prylarna så att de kan användas av andra personer. Då räknas det inte längre som avfall, säger Sabine Micksäter.

KTH börjar även tillämpa cirkulära möbelflöden alltmer.

– Istället för att slänga gamla kontorsmöbler finns det nu en ökad dialog inom KTH att låna och byta kontorsmöbler mellan olika verksamheter, utan att ta betalt av varandra eller behöva hantera avskrivningar, säger Conny Sandbrink Fält avslutningsvis.

 Text: Marianne Norén marianno@kth.se

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Aktuellt
Senast ändrad: 2024-04-26